Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 42

Proposition 1890:42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 42.

1

N:0 42.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
pension för aflidne lektorn vid allmänna läroverket i
Hernösand Carl Johan Blombergs enka och barn;
gifven Stockholms slott den 18 april 1890.

I öfverensstämmelse med bilagda protokoll öfver ecklesiastikärenden
vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att aflidne lektorn
vid allmänna iäroverket i Hernösand Carl Johan Blombergs enka Maria
Karolina Amalia Blomberg, född Hallström, samt makarna Blombergs barn,
döttrarna Maria Mathilda och Anna Helena Margreta, må, mot afstående
af anspråk på nådår efter lektorn Blomberg, från allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension till belopp af 400 kronor för enkan och 150
kronor för hvartdera af de båda barnen, tillhopa 700 kronor, att utgå från
och med den 1 maj innevarande år till enkan, så länge hon i sitt nuvarande
enkestånd förblifver, och till döttrarna, hvar för sig, till dess de
uppnått 21 år eller dessförinnan inträdt i äktenskap.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott
tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. Wennerberg.

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd, 26 Höft.

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 42.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
18 april 1890.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

N:o 13.

_ Departementschefen, statsrådet Wennerberg, föredrog härefter i underdånighet
en utaf aflidne lektorn vid allmänna läroverket i Hernösand filosofie
doktorn Carl Johan Blombergs enka Maria Karolina Amalia Blombeig,
född Hallström, i underdånighet gjord ansökning, att pension måtte
beredas henne och hennes barn; öfver hvilken ansökning'' domkapitlet i
nämnde stad och statskontoret sig utlåtit.

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.

Härvid yttrade departementschefen:

»I den underdåniga ansökningen anför enkan Blomberg hufvudsakligen:
att hon genom mannens död lemnats ensam med två minderåriga döttrar
och en åttiotreårig svärmoder; att hon i anseende till höets gäldbundna
ställning måst afträda detsamma till borgenärernas förnöjande; att lektorn
Blomberg, som vid bildandet af lärarnes vid elementarläroverken enke- och
pupillkassa var ogift, då ej ingått såsom delegare i densamma, och att, då
han år 1880 sökt nådig tillåtelse att mot erläggande af retroaktiva afgifter
vinna inträde i kassan, han dertill icke erhållit tillstånd, att sökanden fördenskull
för sitt och sina barns försörjande icke hade annan inkomst att
påräkna än hvad, efter aflönande af vikarie vid hennes aflidne mans läraretjenst,
blefve öfrigt af lektorslönen under nådåret, hvarigenom visserligen
familjens existens vore tryggad för innevarande och nästkommande år, men
svårligen längre; samt att någon utsigt för sökanden att sedermera genom
eget arbete bereda sitt och de sinas uppehälle så mycket mindre torde yppa
sig, som hennes helsotillstånd härför lade hinder. På grund af dessa omständigheter
anhåller sökanden, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta proposition, om pension för henne, under hennes återstående lifstid,
samt för hennes barn, till dess de hunnit myndig ålder; och förklarar sökanden
sig derjemte villig att, derest hennes anhållan om pension bifalles,
afstå från sin rätt till nådår efter mannen.

Vid ansökningen äro fogade dels ett prestbetyg, enligt hvilket lektorn
Blomberg, som aflidit den 15 mars innevarande år, efterlemnat enkan, född
den 18 februari 1853, samt döttrarna Maria Mathilda, född den 13 juli
1881, och Anna Helena Margreta, född den 14 augusti 1883, i mycket
fattiga omständigheter, dels ett den 23 mars detta år utfärdadt läkareintyg
derom, att sökanden under de senare åren varit svag till helsan och alldeles
oförmögen till mera ansträngande arbete, hvarigenom hon skulle kunna uppehålla
sig och sin familj, dels och styrkt transsumt af instrumentet öfver bouppteckning
efter lektorn Blomberg, utvisande detsamma en brist i boet af
8,048 kronor 52 öre.

Domkapitlet i Hernösand, som till Eders Kongl. Maj:t insändt ansökningen,
har dervid till förmån för densamma först åberopat den ömmande
belägenhet, i hvilken sökanden genom mannens död blifvit försatt. Men
såsom en ytterligare omständighet, som talar för beviljandet af pension,
framhåller domkapitlet följande: då lektorn Blomberg icke ingått i lärarnes
vid elementarläroverken enke- och pupillkassa, egde enkan och barnen att
åtnjuta det nådår, som enligt presterskapets privilegier den 16 oktober

4

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 42.

1723 tillkomme enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk och pedagogier.
Om pension icke erhölles, skulle icke blott medlidandet med sökandens
och hennes barns belägenhet, utan äfven hänsynen till Blombergs vetenskapliga
förtjenster, upprepade gånger erkända af svenska akademien, hans
nit och duglighet såsom lärare, hans trägna och pligttrogna deltagande i
de lika mödosamma som lönlösa arbeten, hvilka tillhörde domkapitlet, kräfva,
att hans familj åtminstone genom beviljandet af ett extra nådår räddades
från den yttersta nöd. Men ett nådår, och ännu mera tvenne sådana, skulle
vålla läroverket icke blott olägenhet utan äfven skada, ty utsigterna att få
dugliga sökande till en plats, som först efter tvenne år finge tillträdas,
voro ej stora.

Domkapitlet hemställer slutligen, att pensionsbeloppet helst måtte bestämmas
till det belopp, som skolat utgå, derest Blomberg varit delaktig
i ofvannämnda enke- och pupillkassa.

Efter nådig remiss har äfven statskontoret yttrat sig i detta ärende,
och dervid, hvad först anginge sökandens erbjudande att, i händelse pension
beviljades henne, afstå sin nådårsrätt, förklarat sig anse, att, då Blombergs
död inträffat så nära tjensteårets slut, att med inberäkning af nådåret
lektorstjensten skulle kunna tillträdas af den dertill utnämnde efter
förlopp af något mera än ett år, skäl icke förefunnes att göra någon förändring
i den sterbhuset lagligen tillkommande nådårsrätt. Under åberopande
i öfrigt af de utaf sökanden och domkapitlet anförda skäl tillstyrker härefter
statskontoret framställning till Biksdagen om pension åt sökanden från
allmänna indragningsstaten. Beträffande det belopp, hvartill pensionen borde
beräknas, meddelar statskontoret, att, enligt ett af detsamma anskaffadt och
vid dess utlåtande fogadt intyg från lärarnes vid elementarläroverken enkeoch
pupillkassa, sökandens och hennes barns pension derifrån skulle hafva
utgjort 1,013 kronor. Pension till detta belopp anser statskontoret sig
icke kunna ifrågasätta, men föreslår, med afseende å hvad i frågan förekommit,
att pensionen måtte bestämmas till 600 kronor årligen att utgå
från slutet af nådåret, den 1 maj 1891, och så länge sökanden i sitt nuvarande
enkestånd förblifver.

Hvad sålunda i ärendet förekommit synes mig innefatta giltig grund
att söka åt Blombergs efterlemnade familj bereda rätt till pension å allmänna
indragningsstaten. Jag kan emellertid icke biträda statskontorets åsigt
derom, att sterbhuset äfven i det fall, att pension tillerkännes detsamma,
ändock borde bibehållas vid det i presterskapets privilegier bestämda nådår.
Oafsedt den olägenhet, som af ett årslångt, genom nådåret föranledt vikariat

5

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 42.

skulle uppstå för läroverket, finner jag det vara i och för sig oegentligt,
att understödet till familjen skulle utgå dels såsom nådår, dels såsom pension.
Dessa båda former af understöd utesluta hvarandra, och jag anser
fördenskull, att med rätt till pension bör, på sätt jemväl sökanden förutsatt,
förbindas skyldighet att afstå från nådåret.

I fråga om beloppet af pensionen har statskontoret föreslagit sex
hundra kronor, dervid emellertid statskontoret förutsatt, att nådaret skulle
behållas. Den årsinkomst, som skulle tillkomma sterbhuset under nådår,
kan, då Blomberg vid sin död åtnjöt lön i tredje lönegraden såsom lektor
jemte extra lönetillägg, tillhopa 4,000 kronor, efter frånräknande af arfvode
för vikarie skattas till 2,500 kronor. I betraktande af ej'' mindre de förmåner,
som Blombergs efterlefvande genom afstående från nådår skulle
afsåga sig, än äfven den särdeles nödstälda belägenhet, hvari dessa efterlefvande
befinna sig, torde pensionens belopp skäligen böra sättas till 700
kronor, deraf i sådant fall 400 kronor borde tillkomma enkan, och 150
kronor hvardera af de båda barnen, till dess de nått myndig ålder.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att lektorn Blombergs enka och två döttrar
må, mot afstående af anspråk på nådår efter lektorn Blomberg, från allmänna
indragningsstaten uppbära årlig pension till belopp af 400 kronor
för enkan och 150 kronor för hvardera af de båda barnen, tillhopa 700
kronor, att utgå från och med den 1 maj innevarande år till enkan, så
länge hon i sitt nuvarande enkestånd förblifver, och till döttrarna, hvar för
sig, till dess de uppnått 21 år eller dessförinnan inträdt i äktenskap.»

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter täcktes
Hans Maj:t Konungen bifalla hvad departementschefen
sålunda hemstält; och skulle proposition till
Riksdagen aflåtas af innehåll bilagan A vid detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo

Alfred Zimmerman.

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.