Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50

Proposition 1893:50

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

1

N:o 50.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upplåtande
af mark från förra landskamererarebostället
1 /2 mantal Grytan n:o 2 i Brunflo socken af Jemtlands
län till skjutfält för Norrlands artilleriregemente; gifven
Stockholms slott den 11 mars 1893.

Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden
denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
medgifva:

att af förra landskamrerarebostället 1/2 mantal Grytan n:o 2 i Brunflo
socken af Jemtlands län gårdsskiftet jemte hemskogen och ett omkring
3,300 meter långt och 300 meter bredt bälte af utskogen må, för att användas
till skjutfält, få upplåtas till Norrlands artilleriregemente mot skyldighet
för regementet att af hemmansdelarnes afkomst, deri jemväl inberäknad
den på nyssnämnda del af utskogsskiftet växande skog, bekosta
skjutfältets iordningställande och underhåll äfvensom stängsel emellan
detsamma och återstående delar af utskogsskiftet.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Axel Rappe.

Bih. till Rikta. Prof. 1X93. 1 Sami. 1 Afd. 33 Häft. (N:o 50.)

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, kallet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17
mars 1893.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre voon Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wiicblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för landtförvarsdepartementet, statsrådet friherre Rappe föredrog
i underdånighet:

Efter gemensam beredning inom landtförsvars- och finansdepartementen,
yttrade departementschefen:

»I anledning af domänstyrelsens, jemlikt nådigt bref den 27 juni
1887, gjorda underdåniga framställning rörande dispositionen från den 14
mars 1894 af det till samma dag för statsverkets räkning utarrenderade
förra landskamrerarebostället Va mantal Grytan n:o 2 i Brunflo socken af

3

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Jemtlands län, har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 8 april
1892 förordnat, att af detta hemman, som består af tre aflägse från hvarandra
liggande skiften, nemligen gårdsskiftet med tillhörande hem- och
utskog, innehållande sammanlagdt 633,28 har, fyllnadsjorden Singsjölandet,
innehållande 403,44 har, och lägenheten Jurikan, innehållande 44,08 har,
skulle så väl fyllnadsjorden som ock den del af gårdsskiftet, som benämnes
utskogen, vid arrendetidens slut från hemmanet afskiljas för att ställas
under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning samt att, efter det
gränsen mellan berörda utskog och gårdsskiftet i öfrigt blifvit af landtmätare
i vederbörande revirförvaltares närvaro mot öfriga hemegor utstakad
och bestämd, äfvensom ej mindre fördelning af hemmanets mantal
genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg egt rum sålunda,
att särskild andel deraf åsattes dels de till kronopark afsedda områdena,
dels återstående delen af hemskiftet och dels lägenheten Jurikan, än äfven
värdering å sistnämnda lägenhet och den till kronopark ej afsedda del af
gårdsskiftet egt rum i den ordning, som för arrendeuppskattningar är
stadgad, sistberörda två områden skulle under de i nådiga brefvet den 29
maj 1874 bestämda vilkor å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas
med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1894.

Under åberopande häraf har generalfälttygmästare!! och chefen för
artilleriet uti underdånig skrifvelse den 15 sistlidne februari hos Eders
Kongl. Maj:t anhållit, att gårdsskiftet af berörda hemman äfvensom den
så kallade hemskogen och en del af utskogen måtte få upplåtas till Norrlands
artilleriregemente att af detsamma användas till skjutfält.

Redan en okulär besigtning af marken hade, yttrar generalfälttygmästaren
i sin berörda skrifvelse, gifvit anledning antaga, att lämpligt
skjutfält för ett i Östersund förlagdt artilleriregemente kunde å nämnda
boställes eger erhållas; och sedan generalfälttygmästaren, med domänstyrelsens
begifvande, låtit närmare undersöka platsen och der upphugga
och afväga en skottlinie, hade deraf framgått att området väl lämpade sig
för det afsedda ändamålet.

Hvad angår omfånget af den jord, som för skjutfältet erfordras, vore,
fortsätter generalfälttygmästaren, meningen visserligen att detsamma till
större delen skulle förläggas på den till kronopark afsedda utskogen, inom
hvilken ett omkring 3,300 meter långt och omkring 300 meter bredt bälte
beräknades för skjutbanan åtgå, men då äfven en ej obetydlig del af hemskogen
behöfde derför tagas i anspråk och vägen från skjutfältet till stora
landsvägen emellan Östersund och Brunflo komme att gå genom hemskogen,
vore, enligt generalfälttygmästarens åsigt, lämpligast att jemväl
gårdsskiftet och den återstående delen af hemskogen Ange af artilleriet

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

disponeras, helst gårdsskiftet utan hemskogen ej kunde tillmätas stort
värde samt de å gårdsskiftet befintliga åbyggnader med fördel kunde användas
såsom förrådshus m. in.; hvarförutom den afkomst, som framdeles
under en eller annan form kunde dragas af gårdsskiftet och hemskogen,
väl behöfdes för att, jemte behållningen af den skog, som i och för rödjning
af skjutbanan måste afverkas på utskogen, täcka kostnaderna för
stubbrytning, skjutfältets planering, vägars anläggning och iståndsättande
m. m.

Beträffande vidare kostnaden för anskaffning på föreslagna sättet af
ett skjutfält för Norrlands artilleriregemente, anser generalfälttygmästaren
otvifvelaktigt, att sakens ordnande på det sätt, att mark för ändamålet af
enskild person inköptes, skulle ställa sig vida dyrare, hvarjemte ifrågavarande
egendoms bibehållande i statens ego enligt generalfälttygmästarens
åsigt äfven ur den synpunkten är önskvärd, att i så fall det icke obetydliga
antalet mindre bemedlade lägenhetsinnehafvare å hemskogens område
kunna få qvarstanna, under det att de, för den händelse hemmanet öfvergår
till enskild person, måhända blifva nödsakade att utan ersättning
lemna hus och hem.

Slutligen upplyser generalfälttygmästaren, att den del af utskogen.
som för skjutfältet måste tagas i anspråk, till ungefär hälften består af
skoglös myrmark, hvadan trädfällning i och för skjutfältets rödjning icke
behöfver verkställas på större område af utskogen än omkring 50 hektar,
och att följaktligen någon rubbning i beslutet angående utskogens ställande
under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning ingalunda bör
blifva en följd deraf, att en del af densamma användes såsom skjutfält.

öfver generalfälttygmästarens framställning hafva domänstyrelsen,
öfverjägmästaren i mellersta Norrlands distrikt och Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Jemtlands län anmodats afgifva yttranden, och hafva
dessa myndigheter i de utlåtanden, som med anledning deraf från dem
inkommit, samtliga tillstyrkt bifall till framställningen, dervid dock domänstyrelsen
förmält sig finna nödigt, att artilleriet, derest upplåtelsen komme
till stånd, förpligtas inhägna den del af skjutbanan, som kommer att vara
belägen inom utskogens område.

De åberopa till stöd för framställningen hufvudsakligen följande:

öfverjägmästaren: att, då en ej obetydlig del af boställets inegor jemte
den dertill hörande hemskog skulle komma att tagas i anspråk för skjutfältet,
återstående delen af detta område ej kan med någon fördel försäljas
samt att, ehuru utskogen genom den i midten deraf efter dess
längd upphuggna skjutbanan blifver afdelad i två smala tegar, hvaraf den
norra kommer att hafva en bredd af i medeltal endast 300 meter, något

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50. 5

hinder att ställa dessa tegar under skogsstatens vård likväl ej kan anses
förefinnas;

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande: att ifrågavarande hemman
för år 1892 är i sin helhet bevillningstaxeradt till 21,500 kronor; att detsamma
blifvit, i enlighet med ofvan åberopade nådiga bref den 8 april
1892, i afseende å skattetalet fördeladt, hvarvid den till försäljning bestämda
del af gårdsskiftet eller inegorna med hemskogen, innehållande
178,11 har, ansetts motsvara icke fullt en tredjedel af hela egendomens
uppskattade innehåll eller 29/i92 mantal, derå af berörda taxeringsvärde
belöper en andel af omkring 6,500 kronor, under det att samma egoområde
vid hållen saluvärdering uppskattats till 10,000 kronor; att det
sålunda antagna taxeringsvärdet visserligen icke kan utgöra någon fullt
tillförlitlig grund för beräkning af den köpeskilling, som vid en försäljning
kan komma att betingas, men att å andra sidan, med hänsigt till
den erfarenhet, som vunnits vid försäljning till frälse af närbelägna hemman
af enahanda beskaffenhet och utan någon värdefull skogsmark, det
åsätta saluvärdet synes vara något för högt beräknadt; att enligt Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes mening högst 8,000 kronor kunna påräknas
i köpeskilling för de icke synnerligen värdefulla inegorna jemte
hemskogen; att då, äfven om annan för skjutfältet lämplig mark kan inköpas,
priset derå otvifvelaktigt kommer att ställa sig icke obetydligt
högre, det synes vara för statsverket fördelaktigt att för dess ifrågavarande
oundgängliga behof använda den del af hemmanet, som kan vara derför
erforderlig; att ehuru förutom den mark, som åtgår till sjelfva skjutbanan,
för artilleriets behof i öfrigt icke erfordras hela den öfverblifna arealen
af hemmanets till gårdsskiftet hörande hemskog jemte inegorna, det
efter tillgodoseendet af artilleriets behof återstående området antagligen
icke kan med någon fördel försäljas; samt att, om den närmast skjutfältet
belägna mark kommer i enskild persons hand, olägenheter möjligen kunna
befaras skola deraf uppstå såväl för artilleriet som den enskilde; och

domänstyrelsen: att enligt instrument öfver den saluvärdering, som
på grund af nådiga brefvet den 8 april 1892 blifvit förrättad, de särskilda
egoslag, som ingå i den enligt samma nådiga bref till försäljning afsedda
del af hemmanets gårdsskifte, hvilken, på sätt ofvan är nämndt, värderats
till 10,000 kronor, utgöras af 15 har odlad jord och gräsbärande vallar,
31,31 har naturlig slätt och hagar samt 131,80 har skogsmark; att, efter
hvad hos styrelsen förvarade skogsindelningshandlingar utvisa, växande
skogen å den del af »utskogen», som af skjutbanan skulle upptagas, i allmänhet
är gles och till stor del består af granskog med ringa växtlighet;
Bih. till Rilcsd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 33 Häft. 2

6

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 50.

samt att styrelsen, som den 27 sistlidne februari erhållit del af Eders Kongl.
Maj-.ts befallningshafvandes den 22 i samma månad meddelade utslag angående
den af Eders Kongl. Maj:t föreskrifna mantalsfördelningen, hvarigenom,
såsom förut omnämnts, gårdsskiftets inegor med hemskogen åsatts
i9/i9i mantal, ej funnit skäl att å kronans vägnar söka ändring i berörda
utslag, hvilket följaktligen är att såsom laga kraftvunnet anse.

Lika med generalfälttygmästaren och de i målet hörda myndigheterna
anser jag det nu föreslagna sättet för anskaffandet af ett skjutfält för
Norrlands artilleriregemente vara det för kronan fördelaktigaste och jag
hemställer fördenskull i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att medgifva,

att af förra landskamrerarebostället Vs mantal Grytan n:o 2 i Brunflo
socken af Jemtlands län gårdsskiftet jemte hemskogen och ett omkring
3,300 meter långt och 300 meter bredt bälte af utskogen må, för att användas
till skjutfält, få upplåtas till Norrlands artilleriregemente mot skyldighet
för regementet att af hemmansdelarnes afkomst, deri jemväl inberäknad
den på nyssnämnda del af utskogsskiftet växande skog, bekosta
skjutfältets iordningställande och underhåll äfvensom stängsel emellan
detsamma och återstående delar af utskogsskiftet.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat
och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen, på
tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, till alla delar
gilla och godkänna; och skulle proposition i ämnet, sådan
den finnes detta protokoll bilagd, till Riksdagen
aflåtas.

Ex proiocollo

Emil Hallgren.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1893.

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.