Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64

Proposition 1891:64

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.

1

N:o 64.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående förbud
för barn att nattetid idka viss försäljning m. m.; gif
ven Stockholms slott den 1 maj 1891.

v

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed inhemta Riksdagens
yttrande öfver bilagda förslag till förordning angående förbud för barn
att nattetid idka viss försäljning in. m.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

O $ C A ll.

V. L. Groll.

Bih. till Bibel. Prof. 1891. 1 Sami 1 Åfd. 42 B lift.

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.

Förslag

till

Förordning

angående

förbud för barn att nattetid idka viss försäljning m. m.

,1 §

Förekommer i stad anledning att förbjuda barn att under viss tid
af dygnet å gator eller andra allmänna platser eller å utskänkningsställen
eller andra offentliga lokaler till salu utbjuda eller utdela tryckalster,
blommor, kramvaror eller annat, må sådant förljud meddelas på
sätt och i den ordning här nedan stadgas.

2 §

1. Fråga om meddelande af förbud, hvarom i 1 § förmäles, må
kunna väckas hos stadsfullmäktige eller i stad, der stadsfullmäktige
icke finnas, vid allmän rådstuga. Varder, sedan .helsovårdsnämnden
blifvit i ärendet hörd, dylikt förbud af stadsfullmäktige eller allmän rådstuga
beslutadt, skall beslutet af magistraten eller i stad, der magistrat
ej finnes, af den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse med eget
utlåtande underställas Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som beslutet
antingen oförändradt fastställer eller ogillar.

2. Finner Kongl. Maj:ts befallningshafvande eljest förbud, hvarom
nu är nämndt, af behofvet påkalladt, upprätte förslag i ämnet och höre
deröfver stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan äfvensom magistra -

Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 64.

3

ten eller stadsstyrelsen. Gillas förslaget af stadsfullmäktige eller allmänna
rådstugan, sedan helso vårdsnämnden blifvit deröfver hörd, har
Kongl. Maj:ts befallningshafvande att det sålunda antagna stadgandet
utfärda. Varder förslaget icke antaget, men Kongl. Maj:ts befallningshafvande
fortfarande finner det ifrågasatta stadgandet vara behöfligt,
eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande att i ämnet förordna, men skall
underställa sitt beslut Kongl. Maj:ts pröfning.

3. På enahanda sätt, som nu är föreskrifvet, skall ock förfaras i
fråga om upphäfvande eller ändring af redan meddeladt förbud; egande
dock Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, der undantag från förbudet
för visst tillfälle må af omständigheterna vara påkalladt, sådant undantag
på särskild ansökning medgifva.

4. Från hvad här ofvan är stadgadt eger för Stockholm den
skilnad rum, att utlåtande och underställning af magistraten icke ifrågakomma.

3 §.

Förbud, hvarom ofvan sägs, må ej utsträckas utöfver tiden från
klockan 8 eftermiddagen till klockan 8 förmiddagen och ej gälla för
andra än barn af mankön under fjorton år och af qvinkön under femton
år.

4 §

Öfverträdes meddeladt förbud, skall ej mindre den, för hvars räkning
utbjudandet eller utdelningen sker, än ock den, hvilken vården
om barnet åligger, straffas med böter från och med fem till och med
etthundra kronor. Derest af omständigheterna ådagalägges, att förseelsen
icke egt rum på befallning eller med tillåtelse af föräldrar eller
annan, hvilken vården om barnet tillhör, må polismyndigheten varna
barnet samt, i fall förseelsen förnyas, förordna, att barnet skall af föräldrar
eller annan, under hvars lydnad det står, med aga i hemmet
rättas.

5 §

Den, som under tid, då han är stäld under tilltal för öfverträdande
af förbud, hvarom ofvan är sagdt, fortsätter eller förnyar samma

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

förseelse, skall, för hvarje gång åtal mot honom egt rum och han deraf
undfått del, fällas till de böter, som för dylik förseelse äro bestämda.

6 §

Öfverträdelse af förbud, meddeladt på grund af denna förordning,
åtalas af allmän åklagare hos polisdomstol, der särskild sådan är inrättad,
men eljest hos poliskammare och, der sådan icke finnes, vid
allmän domstol; och galle, i fråga om klagan öfver domstols eller
poliskammares beslut i dessa mål, hvad i allmänhet angående besvär
i brottmål finnes förordnadt.

7 §

Böter, som ådömas på grund af denna förordning, tillfalla stadens
kassa.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

o

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Plans Maj:t
Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 1 maj 1891.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern friherre Åkeehielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll och
WlKBLAD.

8:o.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen
anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Groll, i underdånighet:

»I en till Eders Kong!. Maj:t stäld skrift har styrelsen för den i
Stockholm varande publicistklubben, å dess vägnar, i underdånighet
anhållit att, i sammanhang med blifvande revision af förordningen den
18 november 1881 angående minderåriges användande i arbete vid fabrik,
handtverk eller annan handtering, fullt betryggande lagligt skydd
måtte beredas för minderåriga äfven i afseende på kolportering af tidningar
och andra tryckalster; varande af styrelsen till stöd för denna
anhållan anfördt, att under de senare åren lösnummerförsäljningen utomhus
af tidningar i Stockholm, likasom antagligen äfven på andra orter,

6

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 64.

sysselsatte ett stort och, som det villo synas, växande antal barn och
minderårige, hvilken sysselsättning dels utsträcktes ända in på nätterna,
dels ock för vissa blad började tidigt på morgnarne; att, då det visat sig
att barnen härigenom hindrades i sitt skolarbete, inhemtade dåliga vanor
samt lede men i sin fysiska utveckling, publicistklubben funnit det
angeläget att söka motverka detta menliga förhållande och dervid ansett,
att användandet af barn under 12 års ålder till tidningskolportering
på gatorna borde förebyggas samt att äfven för minderårige mellan 12
och 15 år skydd borde beredas mot en alltför utsträckt och sen arbetstid;
att det emellertid befunnits vara svårt, om icke omöjligt, att
från tidningsegarnes sida vidtaga för detta ändamåls vinnande fullt
betryggande åtgärder, emedan mellanhändernas förfarande att i sin
tjenst upptaga äfven barn näppeligen kunde af tidningsegarne kontrolleras;
samt att det för desse sålunda endast skulle återstå att göra
slut på hela sin lösnummerförsäljning uppå denna väg, hvilket åter
skulle medföra för många tidningsegare stor ekonomisk förlust, hvarjemte
förlust äfven skulle uppstå för försäljarne, af hvilka många på
denna sysselsättning kunde förvärfva afsevärda bidrag till uppehälle
både för sig och sina anhöriga.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har öfverståthållareembetet
afgifvit underdånigt utlåtande och dervid öfverlemnat infordrade yttranden
i ärendet af Stockholms stads helsovårdsnämnd och öfverstyrelsen
för Stockholms stads folkskolor.

Af helsovårdsnämnden har dervid anförts att, ehuru något särskildt
statistiskt material icke förelåge rörande sjukligheten hos minderårige
af ifrågavarande kategori och ehuru det, äfven med ett sådant material,
i hvarje fall måste vara ytterst svårt att rättvist bedöma, hvad som
angående möjligen befintligt men i fysisk utveckling borde tillskrifvas
sysselsättningen med kolportering och hvad som borde tillräknas dålig
föda, osund bostad m. m., syntes man dock, endast med kännedom om
hvad som erfordrades för barnakroppens sunda utveckling, kunna tryggt
påstå, att minderårige genom att i snart sagdt hvilket väder som helst
vandra ute på gatorna långt in på nätterna och tidigt på morgnarne,
innan ännu ens arbetet i fabriker och verkstäder börjats, måste lida
men i sin fysiska utveckling, samt att en och annan dervid till och
med ådroge sig allvarsamma sjukdomar och kanske döden. Toge man
härvid tillika i betraktande natt- och gatuvandringens menliga inflytande
på barnens andliga utveckling, måste det erkännas, att det lagliga
slyydd, som publicistklubben med sin framställning afsett, vore af behofvet
synnerligen påkalladt. På samma gång nämnden således till

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

7

fullo instämde i publicistklubbens framställning, ville dock nämnden
hafva uttalat den uppfattningen, att de ifrågasatta skyddsåtgärderna
borde afse minderåriges användande icke blott vid kolportering af tidningar
och tryckalster utan äfven vid all försäljning genom kolportering
å gator och offentliga ställen, således äfven försäljning af t. ex. tändstickor,
blommor, mindre kramvaror och dylikt.

Beträffande de närmare föreskrifter uti ifrågavarande afseende,
som publicistklubben föreslagit, eller att användande af barn under 12
år till tidningskolportering å gatorna borde förbjudas samt att äfven
för minderåriga från 12 till 15 år skydd borde beredas mot en alltför
utsträckt och sen arbetstid, har helsovårdsnämnden likväl med afseende
å det arbete, som här vore i fråga, ansett detta förslag väl strängt
och derföre för sin del föreslagit, att förbud måtte utfärdas mot användande
af minderårige under 14 år till försäljning genom kolportering
å gator och offentliga ställen under tiden från klockan 10 på
aftonen till klockan 6 på morgonen. För öfverträdelse af detta förbud
borde stadgas böter ej mindre för den tidningsredaktion eller
näringsidkare, som använde sådana minderårige till kolportering, än
äfven, för barnens föräldrar eller målsmän. Hvad anginge öfvervakandet
af en dylik föreskrift, syntes det nämnden, som om detsamma
lämpligast borde öfverlemnas åt vederbörande polismyndighet,
samt att föreskriften således icke borde intagas i 1881 års ofvannämnda
förordning, utan särskild förordning derom utfärdas.

Ofverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor, som upplyst, att barn
i skolåldern de sista åren användts och allt fortfarande användes i
ej ringa antal att kringbära och försälja tidningar äfvensom att afyttra
tändstickor och andra saker af mindre värde, särskildt blommor, med
livilkas försäljning skolflickor under den varmare årstiden i stor mängd
sysselsattes, har vidare anfört, att för att kunna vid fabrikerna och de
större verkstäderna utbjuda tidningarna åt arbetarne, när desse om
morgnarne gånge till sitt arbete, som vissa tider på året började redan
klockan 6 f. m., de barn, som användes till tidningsförsäljning, måste
i så god tid på morgnarne begifva sig till redaktionslokalerna för att
hemta tidningarna, att barnen kunde hinna tillryggalägga vägen till
samma lokaler från sina ofta rätt långt derifrån belägna hem och, medförande
tidningarna, infinna sig vid verkstäderna redan vid arbetarnes
ankomst dit. Det vore ej att begära, att dessa barn, hvilka till följd af
detta allt för tidiga uppstigande om morgnarne ej fått njuta tillräcklig
sömn, skulle kunna med uppmärksamhet följa undervisningen och draga
nytta af denna. Äfven hände det, att barn fortsatte denna tidnings -

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.

försäljning under den tid, de borde vara i skolan, samt att föräldrar i
sådant fall till skolan anmälde, att barnen vore af sjukdom hindrade att
der infinna sig. Lika uppenbart vore att det icke vore mindre skadligt för
barnen att sent om qvällarne och ofta långt inpå nätterna ströfva omkring
på gatorna och utbjuda tidningar eller andra saker. Detta måste
nemligen nödvändigt inverka högst menligt på barnens fysiska utveckling
samt medföra försvagad helsa, och följderna i moraliskt hänseende
för de barn, hvilka hade mindre goda hem, torde blifva lika skadliga
och för barnens framtid förderfliga. Så hade det ofta visat sig, att
skolbarn, som gjort sig skyldiga till tjufnadsbrott, börjat dermed just
under detta kringströfvande under qvällar och nätter för försäljning af
tidningar in. in. Äfven visade det oblyga sätt, hvarpå skolflickor ofta
långt inpå nätterna under den varmare årstiden utbjöde blommor, att
deras _ moral tagit skada af det sena kringströfvande t på gatorna.

Ofverstyrelsen har derför, i likhet med lielsovårdsnämnden, uttalat
den åsigt, att de ifrågasatta skyddsåtgärderna borde afse minderåriges
användande icke blott vid kolportering af tidningar och tryckalster
utan äfven vid all försäljning å gator och offentliga ställen, således
äfven försäljning af blommor, tändstickor, mindre kramvaror och dylikt.
Men då det måste väcka betänkligheter att helt och hållet beröfva
fattiga familjer det bidrag till barnens underhåll, som de genom barnens
användande till nämnda försäljning kunde erhålla, har ofverstyrelsen
ansett att samma försäljning icke borde, såsom publicistklubben hemstält,
förbjudas barn under viss ålder, utan i likhet med lielsovårdsnämnden föreslagit,
att förbud måtte utfärdas mot användande af minderårige under 14
år till försäljning genom kolportering å gator och offentliga ställen under
viss angifven tid af den mörkare delen af dygnet, dervid ofverstyrelsen,
med afseende å vådan för barnen af kringströfvande på gatorna under
sena qvällstimmar äfvensom angående skadan för barnen af att, såsom
nu skedde, i och för tidningskolporteringen om morgnarne nödgas allt
för tidigt stiga upp och derföre ej få njuta tillräcklig sömn, hemstält,
att den tid på dygnet, förbudet skulle komma att afse, skulle räcka
från klockan 10 på aftonen till klockan 7 på morgonen.

För egen del har öfverståtliållareembetet anfört att, då minderåriges
användande för kolportering af tidningar och dylikt, särskild! qvällar
och nattetid, på sätt jemväl lielsovårdsnämnden vitsordat, alltid måste
vara förenadt med väsentliga sanitära olägenheter och dessutom, såsom
i de afgifna yttrandena blifvit närmare utveckladt, lätt kunde i moraliskt
hänseende skadligt inverka på barnen, ansåge öfverståthållareembetet
det vara af vigt, att bestämmelser i det nu angifna syftet

9

Kongl. Maj:t''s Nåd. Proposition N:o 64.

meddelades.- Öfverståthållareembetet, som delade den af helsovårdsnämnden
och folkskoleöfverstyrelsen uttalade åsigt, att dessa föreskrifter
borde afse ej allenast kolportering af tryckalster utan äfven all annan
försäljning genom kolportering, och som, i likhet med helsovårdsnämnden,
ansåge förbudet böra omfatta minderårige under 14 år och afse tiden
emellan klockan 10 på aftonen och klockan 6 på morgonen, biträdde
jemväl hvad helsovårdsnämnden föreslagit beträffande formen för förbudets
meddelande och beskaffenheten af ansvaret för dess öfverträdande,
dock att i fråga om de personer, som skulle drabbas af
ansvar för öfverträdande af det meddelade förbudet, öfverståthållareembetet
ansåge, att till förekommande deraf, att ansvarsbestämmelsen
blefve overksam i de säkerligen icke sällsynta fall, då förbudet öfverträddes
utan att det kunde ådagaläggas, att sådant skett med de i
nämndens utlåtande, omförmälda personers vetskap eller begifvande,
polismyndigheten för dylikt fall borde tillerkännas befogenhet att, på sätt
funnes stadgadt om minderårig, som under liknande förhållanden betlade,
varna det felaktiga barnet samt, om varningen visade sig fruktlös,
förordna att barnet skulle hemma i huset med aga rättas af föräldrar
eller annan, under hvars vård och lydnad det stode.

Vidare har justitiekanslersemhetet uti infordradt underdånigt utlåtande
anfört, att hvad i ärendet blifvit åberopadt såsom skäl för
skyddande af sådana minderårige, som användes till försäljning af
tryckalster medelst kolportering å gator och andra offentliga platser,
mot alltför utsträckt och sen arbetstid, likasom till stöd för förbud
mot användande till dylik sysselsättning af barn under viss ålder, syntes
embetet följdriktigt böra föranleda, att de bestämmelser, som kunde
varda i öfvanberörda syfte meddelade, komme att gälla försäljning icke
endast af tryckalster utan ock af andra varor, som å offentliga ställen
kringbures. Med afseende å dessa bestämmelsers syfte och då desamma
ingalunda komme att innefatta något hinder för vederbörande författare
och förläggare af tryckta skrifter att, med begagnande af den dem genom
1 § 12 mom. tryckfrihetsförordningen tillförsäkrade rätt, sjelfve eller
genom andra föryttra sina skrifter, syntes någon betänklighet mot den
ifrågasatta lagstiftningsåtgärden icke möta på grund af nämnda eller
annat lagrum i tryckfrihetsförordningen. Ansvar för öfverträdelse af
förbud, som kunde varda i ämnet stadgade, borde drabba i främsta
rummet den, som använde barnet till besörjande af försäljning, men
äfven den, hvilken vården om barnet ålåge, der öfverträdelsen skett
med dennes vilja eller vetskap. Derjemte syntes det dock blifva nödigt,
att stadgande, på sätt öfverståthåilareembetet hemstält, meddelades
Bih. till Riksd. Prof.. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 42 Haft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.

derom att, då af omständigheterna ådagalades, att öfverträdelsen ej
skett med tillåtelse af föräldrar eller annan, hvilken vården om barnet
ålåge, med barnets tillrättavisande skulle förfaras på sätt i 40 § 4
mom. af förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871 vore
bestämdt i fråga om barn, som under liknande förhållanden betlade.
Öfvervakandet af dessa föreskrifters efterlefnad kunde icke lämpligen
ske genom de myndigheter, om hvilka förmäldes i 16 § af förordningen
den 18 november 1881, utan måste öfverlemnas åt vederbörande
polismyndigheter. Behofvet af den lagstiftning, hvarom fråga vore,
kunde antagas hafva förnämligast gjort sig känbart i städerna och särskild!
i hufvudstaden och vissa af de öfriga större städerna; men huruvida
nämnda behof jemväl å andra platser inom landet kunde vara för
handen, och i hvad mån lagstiftningen fördenskull borde afse andra
delar af riket än städerna, vore embetet icke i tillfälle att tillförlitligen
bedöma.

Till följd af nådig remiss har kommerskollegium derefter afgifvit
underdånigt utlåtande i ämnet och deruti anfört, att kollegium, i likhet
med publicistklubben och samtliga de myndigheter, som blifvit
i ärendet hörda, ansåge en inskränkning böra ega rum i rättigheten
att genom minderåriga besörja försäljning af tryckalster medelst kolportering,
likasom kollegium ock vore af den åsigt, att en dylik inskränkning
borde afse kolportering jemväl af andra varor. Ehuru det
syntes kollegium kunna ifrågasättas, huruvida icke, i öfverensstämmelse
med hvad i förberörda förordning den 18 november 1881 funnes föreskrifvet
i fråga om barns användande i arbete vid fabrik, handtverk
eller annan handtering, en sådan inskränkning borde innefatta absolut
förbud mot användande af barn under 12 års ålder till kolportering af
berörda slag, så funne likväl, i betraktande af hvad i ärendet förekommit
och då ett sådant förbud torde, åtminstone i åtskilliga fall,
kunna medföra en menlig inverkan på fattiga familjers förmåga att sig
försörja, kollegium sig .icke böra nu föreslå strängare åtgärders vidtagande
i förevarande afseende än de dels af öfverståthållareembetet
och dels af justitiekanslersembetet föreslagna. Med biträdande jemväl
i öfrig! af hvad sistnämnda myndigheter andragit, har kollegium sålunda
hemstält, att förbud måtte utfärdas mot användande af minderårig, som
ej uppnått 14 års ålder, till försäljning medelst kolportering i stad af
tryckalster, kramvaror, blommor m. in. under den tid af dygnet, som
infölle mellan klockan 10 på aftonen och klockan 6 på morgonen; att
ansvar för öfverträdelse af detta förbud måtte bestämmas till böter och
drabba i främsta rummet den, som använde barnet till besörjande af

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

11

försäljning genom kolportering, men äfven den, hvilken vården om
barnet ålåge, der öfverträdelsen skett med dennes vilja och vetskap,
och att, då det kunde ådagaläggas, att öfverträdelsen skett utan tillåtelse
af den, som vården om barnet ålåge, med barnets tillrättavisande
måtte förfaras, på sätt i förordningen angående fattigvården den 9
juni 1871 vore bestämdt i fråga om barn, som under liknande förhållanden
betlade; samt att öfvervakandet af efterlefnaden af dessa föreskrifter,
hvilka lämpligen syntes böra meddelas i särskild förordning,
måtte öfverlemnas åt vederbörande polismyndigheter.

Slutligen har medicinalstyrelsen afgifvit infordradt underdånigt utlåtande
i ämnet, deruti styrelsen, hvilken jemväl funnit en inskränkning
i den genom minderårige nu gängse kolportering af tidningar
och annat önskvärd, icke blott ur sanitär synpunkt utan äfven af andra
skäl, gjort underdånig hemställan i öfverensstämmelse med kommerskollegiets
ofvan omförmälda förslag.

På derom af mig framstäld begäran har utrikesdepartementet anmodat
Eders Kongl. Majris beskickningar i Köpenhamn, Berlin, Paris
och London att inkomma med upplysningar, huruvida derstädes funnes
förbud mot eller inskränkning i rättigheten att använda minderårige
till försäljning på gator och offentliga ställen af tidningar, tändstickor,
blommor, kramvaror och dylikt. Af de till svar härå inkomna skrivelser
inhemtas följande.

I den danska lagstiftningen finnes icke något allmänt förbud mot
eller inskränkning i ofvan omförmälda rättighet, men bestämmelser i
sådant syfte kunna meddelas i de af justitieministeriet godkända lokala
polisförordningarna. Enligt polisförordningen för Köpenhamn af den
22 juni 1883 må barn under 16 år icke användas till någon som helst
handel på offentlig gata, väg eller plats under den tid, då utrop af
varor är förbjuden, d. v. s. före klockan 6 f. in. och efter gaslyktornas
tändning samt ovilkorligen efter klockan 8 e. m., likasom försäljning
på nämnda ställen af avisor, skillingsblad och andra dylika tryckta
meddelanden icke må ega rum medelst barn under 16 år.

Uti Preussen finnes icke något dylikt allmänt förbud eller sådan
inskränkning utom såvidt angår den i näringsförordningen omhandlade
rättigheten att kringföra varor till salu, som undantagsvis kan medgifvas
åt minderårige, dervid den inskränkning kan göras, att dylika
minderårige icke få idka dylik handel efter solens nedgång och särskilt
hvad angår minderårige af qvinkön, att de endast få drifva sådan
handel å offentliga vägar, gator och platser men icke ur hus och i hus.

Ej heller i Frankrike finnes någon lagstiftning, som inskränker

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

eller förbjuder minderåriges användande till ifrågavarande försäljning.
Hvad särskild! staden Paris beträffar, erfordras endast för försäljning
af tidningar och andra tryckalster en särskild tillåtelse, hvilken dock
aldrig vägras, utan gifves till hvem som helst som derom anhåller.
För försäljning på gatorna af andra föremål af diverse slag behöfves
ingen särskild tillåtelse och hinder derför lägges ej af polismyndigheterna,
såvida den ifrågavarande handeln icke stör ordningen eller den
fria cirkulationen. Barn och minderårige äro lika fria som äldre personer
att utbjuda de ifrågavarande saluföremålen, och ordningsmakten
inskrider deremot blott i det fall, att det kan till evidens bevisas, att
handeln tjenar till täckmantel för tiggeri eller kringstrykande, eller att
den omfattar föremål af osedlig natur, en inskränkning som för öfrigt
gäller jemväl äldre personer, som göra sig skyldige till dylika öfverträdelser.

Deremot finnas i England meddelade bestämda föreskrifter uti
ifrågavarande afseende. Genom eu act af den 26 augusti 1889 i fråga
om åtgärder till förekommande af grymhet mot samt angående skydd
för minderårige är i allmänhet stadgadt dels förbud mot användande af
barn under 10 års ålder att utbjuda något till salu, vid hvilken tid
det vara må, på gator eller offentliga ställen, dels ock inskränkning i
afseende på rättigheten att använda minderårig gosse under 14 år
och flicka under 16 år att utbjuda något till salu mellan kl. 10
e. in. och kl. 5 f. m. Det är likväl medgifvet, att vederbörande lokala
Händighet må, om den anser sådant nödigt eller önskligt, kunna genom
särskild undantagslag utsträcka eller inskränka sistnämnda tidsbestämmelse
antingen för hvarje dag eller för någon viss dag eller vissa
dagar i veckan och antingen för hela lokalområdet eller någon viss
del af samma område. Den som använder minderårig till dylik förbjuden
försäljning skall, om han dertill kännes skyldig, dömas till böter
af högst 25 pund sterling eller ock alternativt, eller om tillgång saknas
till böternas gäldande, eller såsom tillägg till bötesstraffet, till fängelse,
med eller utan tvångsarbete, i högst tre månader.

Med publicistklubben och de i ärendet börda myndigheterna är
jag ense derom att, med hänsyn till de menliga följder, som minderårigas
användande till kolportering å gator och andra offentliga ställen
i stad af tidningar, kramvaror och annat dylikt visat sig medföra såväl
i sanitärt som i moraliskt hänseende, åtgärder böra vidtagas i syfte att
inskränka rätten att använda minderåriga till dylik kolportering. Härvid
synas mig dock tillräckliga skäl icke förefinnas att gå så långt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.

13

som pubhcistklubben ifrågasatt, då denna velat ovilkorligen förbinda
anvandnmgen af barn under viss ålder till kolportering.8 Icke lider
arer det vara lämpligt att, såsom föreslaget blifvit, stadga enahanda
bestämmelser i detta ämne för alla städer i riket, då naturligen be ocbVeföretr

fdresknff-er r lfraSavarande hänseende är olika å olika orter

inåt/ Wn d fi1Sl 1 i® StÖrre städema- Då det väsentligen

aste bero af lokala förhållanden, ej blott huruvida några föreskrifter

\ n,et ofver-LirfVricl kunna erfordras, utan äfven under hvilken tid af

dygnet och för hvilken åldersgräns ett förbud i nu afsedt syfte må vara

häromitji6 d''spamphgen böra åt ortens myndigheter öfverlenmas att
härom bestämma pa hufvudsakligen enahanda sätt som i 20 8 af ordnin °-sstadgan
för rikets städer och i 24 § af-helsovårdsstadgan för rikeWir
föreskriet för der alsedda fall. Såväl i fråga om den tid af dygnet
hvarunder forbudet må gälla, som i afseende å åldern bör dock en
viss grans foresknfvas, hvilken myndigheterna icke må ega öfverskrida.

et synes mig i detta hänseende lämpligen böra stadgas att förbudet
ej far utsträckas till längre tid af dygnet än mellan klockan 8 på aftonen
och klockan 8 på morgonen, ej heller gälla för andra än barn
af mankön under 14 ar och af qvmkön under 15 år. Härigenom
beredes lokalmyndigheterna möjlighet att, om så befinna nödigt, utsträcka
förbudet något längre än genom antagande af de i ärendet hörda myndigheternas
förslag skulle blifva fallet. ^

1 öfverensstämmelse med hvad jag nu yttrat och med iakttagande
af hvad de horda myndigheterna föreslagit i afseende å påföljderna af
öfverträdelse af meddeladt förbud bär jag låtit uppgöra ett förslag till
förordning angående förbud för barn att nattetid idka viss försäljning

Sedan berörda förslag, hvithet finnes detta protokoll bilagdt, härefter
blifvit af föredragande departementschefen uppläst, hemstälde
departementschefen att Kongl. Maj:t täcktes, innan förslaget slutligen
protvades, deröfver inhemta Riksdagens yttrande.

Med bifall till denna af Statsrådets öfrige ledamöter
biträdda hemställan behagade Hans Maj :t KonunS®11
i nåder förordna att proposition i ämnet skulle
till Riksdagen aflåtas, så lydande som bilagan till

detta protokoll utvisar. ry .

Kx protocollo:

Carl G. Edman.

*

Bih. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami 1 Afd. 42 Käft.

3

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.