Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1968

Proposition 1968:162 - höst

- höst

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1968

1

Nr 162

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bemyndigande
för Kungl. Maj:t att i visst fall avstå arv som tillfallit
allmänna arvsfonden; given Stockholms slott den 18
oktober 1968.

Kungl. Maj :t vilt härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att arv som tillfallit allmänna arvsfonden skall
avstås i ett fall.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 162

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1968

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet
på Stockholms slott den 18 oktober 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling,

Johansson, Holmqvist, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om att
i visst fall avstå arv som tillfallit allmänna arvsfonden och anför.

Disponenten Sten Bäckström från Tingstäde kommun, född den 13 augusti
1891, avled den 29 september 1966 utan att, såvitt framgår av en efter honom
upprättad bouppteckning, efterlämna annan arvinge än allmänna arvsfonden.
Behållningen i boet utgjorde 1 721 962 kr. 71 öre. Bland tillgångarna
ingår samtliga 300 aktier i Skäggs Aktiebolag, vilket är ägare till Skäggs 2: 1
in. fl. fastigheter i Väskinde in. fl. socknar. Aktierna har tagits upp med
totalt 450 000 kr. Det reella värdet torde dock vara ca 1 milj. kr. högre.
Även en mindre fastighet i Frankrike ingår i boet. Till denna torde dock
arvsfonden inte tillerkännas bätlre rätt än franska staten.

Bäckström hade den 3 februari 1947 upprättat ett testamente. Enligt
detta skulle vissa legat utgå, däribland en livränta till Helga Andersson.
Återstoden skulle bilda eu fond för att ulge och inom svenska kyrkan sprida
en religiös skrift, som Bäckström författat år 1935. Testamentsexekutörerna
och boutredningsmännen har funnit testamentets universella förordnande
vara tillkommet under inflytande av sinnessjukdom. De har därför ansett
sig förhindrade att verkställa testamentet i denna del. Dåvarande ärkebiskopen
och kammaradvokatfiskalsämbetet har förklarat sig dela denna uppfattning.
Testamentet har vunnit laga kraft endast i de delar ämbetet godkänt
det, nämligen beträffande legat och testamentsexekutorsförordnande.
Den behållning som tillkommer arvsfonden utgör enligt bouppteckningsvärdet
drygt 1,6 milj. kr.

Hos Kungl. Maj :t har gjorts tre ansökningar om att viss kvarlåtenskap
som tillfallit fonden skall avstås, nämligen av ärkebiskopen för Stiftelsen
Kyrkliga arbetsfonden och Svenska ekumeniska nämnden samt av Helga
Andersson och Bo Älgekrans, båda från Stockholm.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1968

Ärkebiskopen har hemställt alt då vissa av Bäckström gjorda testarn entariska
förordnanden till avsedd nytta för svenska kyrkan uppenbarligen
inte kan verkställas vissa medel av kvarlåtenskapen överlämnas till lika
fördelning mellan nämnda stiftelse och nämnd. Medlen borde användas för
något ändamål som i varje fall ligger i linje med teStators avsikt, förslagsvis
att i olika former aktualisera det kristna budskapet för vårt folk.
Denna ansökan har Kungl. Maj:t tidigare denna dag lämnat utan bifall.

Andersson, som är född år 1903 och enligt testamentet tillerkänts en livränta
om 150 kr. för månad, har framhållit, att hon av Bäckström under
många år fått ett understöd av 100 kr. för månad. Denne var far till hennes
son Bo Älgekrans. Understödet upphörde år 1959. Andersson har nu anhållit
att retroaktivt få ett belopp som motsvarar understödet fr. o. m. denna
lid till tidpunkten för Bäckströms död eller tillsammans 8 100 kr. Hennes
hälsa är enligt bifogat läkarintyg bräcklig, och hennes ekonomiska resurser
äi begränsade. Denna ansökan har, med stöd av riksdagens bemyndigande
(rskr 1964: 86), tidigare denna dag bifallits av Kungl. Maj :t.

Älgekrans har anhållit, att kvarlåtenskapen helt eller till väsentlig del
avstås till honom, sedan moderns önskemål tillgodosetts och ett belopp dragits
av som motsvarar den arvsskatt som skulle ha utgått om kvarlåtenskapen
tillfallit honom genom arv eller testamente.

Älgekrans bär anfört bl. a. följande. Han är född år 1925 som son utom
äktenskapet till Bäckström och Helga Andersson. Bäckström har enligt utfästelse
samma år förbundit sig att till sitt barns uppfostran och underhåll
utge visst månadsbelopp fram till dess 25-årsdag. Denna utfästelse har hållits.
Även därefter har Bäckström ganska regelbundet intill 1960-talet skickat
pengar, 50100 kr. per gång, med skriftliga hälsningar. Bäckström har
enligt Älgekians under arens lopp i brev bl. a. till modern och honom själv
gjort uttalanden om sin avsikt att ordna för honom i ekonomiskt hänseende.

Älgekrans har vidare gjort gällande att det efter Bäckströms bortgång blivit
klart för honom att han är trolovningsbarn till Bäckström. Efter en längre
tids ständig samvaro skulle föräldrarna år 1922 ha förlovat sig hemligt, vilket
beki äftades genom alt modern fick en släktring som förlovningsring.
Modern har ständigt burit den och bär den fortfarande. Sedan fadern vistats
utomlands men återkommit år 1924 upptogs den personliga samvarofi
och de fortsatte att planera för äktenskap. Att detta inte kom till stånd, berodde
enligt Älgekrans främst på motstånd från Bäckströms föräldrar och
vidare på Bäckströms försämrade hälsotillstånd. Förlovningen hade bestått
till Bäckströms död.

Älgekrans har väckt talan vid domstol enligt 3 kap. 3 § föräldrabalken om
att han skulle förklaras för trolovningsbarn. Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet
i svaromål för arvsfondens räkning framhållit, att tiden för änhängiggörande
av sådan talan enligt promulgationslagen till föräldrabalken
It Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 162

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1968

jämfört med lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap för länge sedan
ytgått, har Älgekrans återkallat sin talan, och rätten har därefter den 25 juli
1967 avskrivit målet.

Mot denna bakgrund har sökanden i senare skrivelse hävdat, att det är
rimligt och välmotiverat att i detta ärende analogivis tillämpa bestämmelserna
i 1917 års lag. Anderssons underlåtenhet att i rätt tid instämma Bäckström
för att få rättens fastställelse av att Älgekrans var trolovningsbarn måste ses
mot bakgrunden av att giftermålet på Bäckströms önskan och på grund av
hans sjukdom år efter år uppskjutits men att tanken på att förverkliga detta
aldrig avförts. Att trolovning förelegat bekräftas av ett stort antal brev
från fadern till modern åren 19231940, som bl. a. behandlar ringens särskilda
betydelse, och av ett intyg från Anderssons syster om dess egenskap
ay förlovningsring. Av brev från Bäckström till modern framgår att hon, sedan
sökanden fötts, framhållit att hon saknade juridiska rättigheter gentemot
hans eventuella efterlevande. Bäckström har för det fall det hände
honom något i oktober 1925 skrivit ett PS till ett brev att företes för hans
föräldrar, där Anderssons och Bäckströms stora ansvar för barnet även för
framtiden betonas. Bäckström var redan då djupt religiös och uppfylld av en
önskan att rättvisa skulle ske Älgekrans som hans son. Bevis för den faktiska
relation som rådde mellan föräldrarna utgör också ett tjugotal brev, telegram
gch vykortshälsningar från fadern till sonen under åren 19421958. Dessa
tillkom nämligen under en tid då faderns enstörningsnatur och ovilja mot
kontakt med andra än de allra närmaste blev alltmer dominerande. Dessa
brev jämte breven till modern vittnar om att fadern, innan han genom sjukdom
kom att praktiskt taget isolera sig från omvärlden, ådagalagt »ett ömt,
omtänksamt och faderligt intresse» för sonen. Älgekrans besökte också
Skäggs gård första gången år 1945, då han, frånsett första natten, inbjöds
att bo på gården. Han bodde på gården även vid besök åren 1947 och 1962,
vid det förra tillfället tillsammans med sin blivande hustru.

Älgekrans har på grund av det anförda gjort gällande, att han om inte
formellt juridiskt så dock mänskligt och moraliskt har arvsrätt efter fadern
som trolovningsbarn. Då han också stått arvlåtaren nära, bör hela arvet avstås
utan hänsyn till att arvlåtaren i detta fall är förmögen. Att avstå hela
arvet endast när det gäller inte särskilt förmögna arvlåtare finner sökanden
vara en inte godtagbar diskriminering. Enligt nutida rättsuppfattning bör
barn utom äktenskap utan åtskillnad mellan trolovningsbarn och andra
ärva sin far.

: Älgekrans har bifogat läkarintyg som visar att som följd av ett olycksfall
måttligt eller svårt kroppsarbete kan anses vara olämpligt för honom i all
framtid och att en omskolning till lättare kroppsarbete sannolikt blir nödvändig.

En utredning genom överståthållarämbetets försorg år 1967 om Älgekrans
ekonomiska förhållanden m. m. visar, att sökanden hade en årsinkomst av

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 162 år 1968

ca 30 000 kr. och lians hustru 24 000 kr. Hon kunde dock nu endast ha halvtidsarbete
på grund av sjukdom. Makarna Älgekrans har ett minderårigt
barn. Sökanden har sommarställe men i övrigt ingen förmögenhet. Vidare
framgår att Älgekrans, som varit bosatt i samma fosterhem åren 1930 till
1950, enligt en fosterbror till bemärkelsedagar och högtider fått presenter
av Bäckström men att fosterbrodern inte kan erinra sig något besök av Bäckström
i deras hem. Hans minns däremot att sökanden några semesterperio*-der vid 1820 års ålder vistats hos fadern på Gotland.

Justitieombudsmannen Alfred Bexelius, kusin till Bäckström, och Svenska
Handelsbankens notariatavdelning har som testamentsexekutörer och
boutredningsmän ingett en skrivelse till kammaradvokatfiskalsämbetet. ''

Vid skrivelsen har fogats en promemoria av Bexelius, vari anförts bl. a. följande.
Bäckström var fysiskt klen sedan ungdomen på grund av maglidande.
Dennes psykiska ohälsa torde Bexelius först år 1946 ha liört talas om genom
Bäckströms mor. Hon och hennes kort förut avlidne make hade sedan
länge ansett sonen psykiskt sjuk. Hans tilltagande benägenhet att dra sig
undan hade tidigare av släkten uppfattats som en följd av hans klenhet. I
samband med att vederbörande domstol i januari 1947 återkallat ett i no\embei
1940 meddelat beslut om omyndigförklaring av Bäckström utsågs
Bexelius till god man att bevaka Bäckströms rätt och förvalta hans egendom.
Under det närmast följande året besökte Bexelius ofta Skäggs gård
men träffade endast enstaka gånger Bäckström, som enligt inspektören på
gården undvek att träffa andra, uppträdde ovårdat och på allt sätt verkade
psykiskt sjuk. Något direkt belägg för psykisk sjukdom fann Bexelius aldrig
vid sina samtal med Bäckström, som på ett mycket intelligent sätt uttalade
sig om skötseln av gården och förmögenheten. Bexelius entledigades år 1948
från uppdraget som god man men förordnades år 1963 på nytt till detta uppdrag.
År 1947 bad Bäckström Bexelius om hjälp med att upprätta testamente.
Bexelius hade da framhållit att ingen annan än arvsfonden var arvsberätligad
och hade frågat om det inte vore bäst att ge gården till den son utom
äktenskapet som han hört att Bäckström hade. Denne förklarade bestämt,
att han inte ville göra detta. På Bexelius förslag att ge sonen ett ordentligt
legat blev svaret att det inte fanns anledning att ge denne något men däremot
sonens mor och mormor som behövde understöd. Han redogjorde mycket
redigt för hur kvarlåtenskapen skulle användas. Under senare år hade
Bäckström helt upphört att intressera sig för omgivningen och förlorat kontakten
med den. Bexelius konstaterar att Älgekrans formellt inte har någon
rätt till kvarlåtenskapen. Med hänsyn till den syn på en fars förpliktelser
beträffande utomäktenskapliga barn som var vanlig förr kan det inte
utan vidare hävdas att Bäckströms inställning att sonen inte skulle-få
något av kvarlåtenskapen var uttryck för psykisk sjukdom. Bäckström hade
inte sammanlevt med sonen. Det skulle dock vara uppenbart oskäligt om
sonen inte skulle få någon del av förmögenheten. Enligt vad Bexelius fram -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1968

håller i promemorian bör åtminstone ett belopp av 100 000200 000 kr.
tillerkännas Älgekrans, varjämte denne bör befrias från återbetalningsskyldigheten
för ett lån som han fick år 1963.

Testamentsexekutörerna och boutredningsmännen finner det skäligt att
en- inte obetydlig del av Bäckströms efterlämnade förmögenhet avstås till
Älgekrans. Vid bestämmande av storleken bör beaktas att Bäckström aldrig
sammanlevt med sonen och enligt dem som stått honom nära på Skäggs
gård aldrig känt någon samhörighet med denne. Beloppet anses inte böra
understiga 100 000 kr.

Länsstyrelsen i Gotlands län har avgivit utlåtande i ärendet och därvid
bl. a. återgivit uppgifter som lantbruksinspektoren Nils Larsson på Skäggs
gård lämnat inför landshövdingen. Larsson har därvid meddelat att han anställdes
av Bäckström som inspektor på gården år 1938. Han anser sig vara
den som Bäckström tidigare anförtrodde sina personliga bekymmer och som i
vart fall under senare tid stått denne närmast och bäst känt denne. Larsson
fann Bäckström originell redan från början. Bäckström hade inget umgänge.
Hans enstöringsnatur blev alltmer markerad, särskilt efter faderns död år
1945. Kroppsligt var han inte svag till en början. Han sade sig ha något
maglidande men var inte sängliggande på det sättet att han såvitt Larsson
kunde bedöma var förhindrad att ta emot besök från år 1948 och framöver,
då Bäckström som svar på upprepade förfrågningar av sonen en ä två gånger
om året avböjt besök under åberopande av sjukdom och sängliggande. Larsson
anser att Bäckström vid tidpunkten för testamentets upprättande var
psykiskt sjuk, fastän han mellan anfall av virrighet framstått som intelligent.
Larsson fick kännedom om Älgekrans i samband med hans första besök
på gården gissningsvis omkring år 1942. Bäckström talade varken då
eller senare om att det var hans son. Han ville då inte ta emot sonen eller ge
honom arbete där men hade något samtal med honom. Enligt Larsson gjorde
Älgekrans ett besök år 1961 men hyrde då en stuga i Väskinde. Inte heller
talade Bäckström om Älgekrans mor, som också varit på besök eu gång men
enligt Larsson inte fått träffa Bäckström.

Länsstyrelsen finner att frågan om Älgekrans är trolovningsbarn har tillmätts
överdriven betydelse. Att sökanden fäst stor vikt vid detta får antas
bero på att arvsrätten efter fadern för trolovningsbarn men ej för andra barn
utom äktenskap är ett uttryck för att gällande lagstiftning ansett samhörighet
med fadern kunna presumeras endast i fråga om trolovningsbarn. Enligt
nutida rättsuppfattning bör barn utom äktenskap ärva sin fader. Endast
vissa därmed förbundna komplikationer har medfört att utredningsförslag
härom ännu ej lett till lagstiftning. Om reformen genomförs försvinner kategorien
trolovningsbarn och alla därtill knutna regler. När man fritt bedömer
billigheten i Älgekrans anspråk bör det därför inte ha någon större betydelse
om han är trolovningsbarn eller ej. Länsstyrelsen redovisar dock

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1968

7

som sin uppfattning att den av sökanden förebragta utredningen är helt
otillräcklig som bevisning för att hans föräldrar var trolovade.

Avgörande är enligt länsstyrelsen om sökanden stod den avlidne nära.
Länsstyrelsen hänvisar till Larssons uppgifter, till Bäckströms avböjande
svar i fråga om besök från sökanden och till Bäckströms yttranden år 1947
till Bexelius. Under en lång följd av år mot slutet av Bäckströms levnad förekom
inte någon nämnvärd kontakt mellan honom och Älgekrans. Påståendet
att Bäckström ådagalagt »ett ömt, omtänksamt och faderligt intresse»
är av företett material att döma i hög grad missvisande.

Vidare bör Älgekrans ekonomiska situation i och för sig och i relation
till Bäckströms efterlämnade förmögenhet tillmätas betydelse. Makarna Älgekrans
inkomstnivå är för framtiden osäker på grund av sjukdom. Mot detta
står en dödsbobehållning på drygt 1,7 milj. kr.

Dessa faktorer talar enligt länsstyrelsens uppfattning otvetydigt för ett
visst avstående till Älgekrans av arvsfondens rätt till arv. Att enligt nutida
rättsuppfattning barn utom äktenskap bör ärva fadern medför dock inte att
en så stor förmögenhet som denna bör flyttas över till barnet helt eller till
större delen. Det skulle gå långt utöver kravet på billighet, som enligt ärvdabalken
skall vara grunden för avståendet. Bedömt från närståendesynpunkt
1)1 ir residtatet att stark restriktivitet bör iakttas i fråga om beloppets storlek.
Osäkerheten om sökandens framtida försörjningsmöjligheter talar dock
för en välvillig bedömning.

Länsstyrelsen ifrågasätter rent allmänt om det genom särskilda åtgärder
bör ordnas så att en miljonförmögenhet helt eller väsentligen hålls samlad
i privatpersons ägo i stället för att komma till nytta genom arvsfonden.

Det högsta belopp länsstyrelsen anser sig kunna tillstyrka ligger mitt
emellan som Bexelius föreslagit 100 000 och 200 000 kr. och motsvarar en
arvslott på ca 179 000 kr. Länsstyrelsen har ingen erinran mot att Älgekrans
skuld till dödsboet efterskänks.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har för sitt slutliga yttrande haft att bedöma
ytterligare material från Älgekrans. Ämbetet tillstyrker, att 300 000
kr. avstås till Älgekrans samt att dödsboets fordran mot honom på 5 149 kr.
44 öre efterskänks.

Ämbetet konstaterar att det i ärendet saknar juridisk betydelse om Älgekrans
föräldrar var trolovade. Det är ostridigt att sökanden är son utom
äktenskapet men inte i lagens mening trolovningsbarn. I frågan om han
materiellt är trolovningsbarn, dvs. om föräldrarna betraktat sig som trolovade
eller räknat med att gifta sig, finner ämbetet bevis saknas för att så
var fallet trots den omfattande korrespondensen mellan dem. Ämbetet har
nämligen också tagit del av ett antal brev som Andersson skrivit till Bäckström
under åren 19221956 och som sökanden beretts tillfälle ta del av, vilket
dock inte skett.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1968

Ämbetet finner det ostridigt att Bäckström visat sonen ett visst intresse
och gett prov på pliktkänsla, när det gällt hans uppfostran, samt att han
lämnat underhåll utöver vad som kunnat åläggas enligt lag.

Även om man tar hänsyn till Bäckströms egenartade psyke och alltmer
utpräglade enstöringsliv anser sig ämbetet kunna konstatera den distans,
som fadern i brev tydligt intar mot sonen, trots uttryck för varmare känslor
och personligt intresse.

När det gäller frågan hur långt man med hänsyn till bestämmelserna i 5
kap. 3 § ärvdabalken av billighetsskäl kan sträcka sig vad beträffar avstående
till förmån för barn utom äktenskap utan arvsrätt efter en förmögen
fader anser ämbetet, att man får ta hänsyn till olika tänkbara grader av
närstående utöver den omständigheten att sökanden är arvslåtarens barn,
från den totala bristen på kontakt mellan fader och barn till fall där barnet
faktiskt intagit samma ställning som barn inom äktenskap. Men även om
det sistnämnda skulle ha gällt Älgekrans skulle med hänsyn till lagens krav
på billighet knappast hela Bäckströms kvarlåtenskap efter avdrag för belopp
motsvarande arvsskatt ha kunnat avstås. Ämbetet ifrågasätter i likhet med
länsstyrelsen om statsmakterna bör genom att besluta om avstående av arvsfondens
rätt överflytta äganderätten till en så stor förmögenhet till en enskild
person.

Ämbetet finner alla rimliga krav på billighet uppfyllda om Älgekrans får
så stor del av kvarlåtenskapen att han kommer i god ekonomisk ställning
och för framtiden befrias från direkta ekonomiska bekymmer. Detta borde
bli fallet om 300 000 kr. avstås och dödsboets fordran mot honom därjämte
efterskänks.

Departementschefen

Enligt 5 kap. 3 § ärvdabalken får arv som tillfallit allmänna arvsfonden
avstås till arvlåtarens skyldeman eller annan som stått arvlåtaren nära, om
det med hänsyn till omständigheterna kan anses billigt.

Beträffande Älgekrans ansökan om att arvsfondens arv efter Bäckström
helt eller till väsentlig del skall avstås till förmån för honom kan först konstateras,
att sökanden är son utom äktenskap till den avlidne men inte trolovningsbarn
i juridisk mening. Han saknar alltså arvsrätt efter Bäckström.
I enlighet med praxis vid bedömning av avståendeärenden får sökanden redan
i sin egenskap av barn utom äktenskap till den avlidne anses ha stått
denne nära.

Arvsfondens rätt till kvarlåtenskap har som regel i sin helhet - efter avdrag
för belopp motsvarande arvsskatt avståtts till sökande som är barn
utom äktenskap till den avlidne. Denna princip ligger också i linje med
den moderna uppfattningen om utomäktenskapliga barns ställning. I något
enstaka fall, där dödsbobehållningen varit betydande, har utomäktenskapligt
barn tillerkänts endast viss del av behållningen. Om sökande lever

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1968

9

under särskilt goda ekonomiska förhållanden torde bedömningen böra bli
densamma. Undantaget från huvudregeln sammanhänger med det krav på
billighet, som lagen uppställer.

Varken Älgekrans inkomst- och förmögenhetsförhållanden eller Bäckströms
negativa uttalanden i samband med upprättandet av testamentet
synes mig utgöra hinder för att sökanden som son till Bäckström tillgodoses
genom visst avstående av arvsfondens rätt. Hur mycket som skall avstås
måste dock i enlighet med det sagda bedömas med hänsyn även till andra
omständigheter, eftersom den egendom som tillfallit fonden efter Bäckström
har ett betydande värde.

Vid denna avvägning måste beaktas det närstående som utöver blodsbandet
kan ha förelegat mellan Bäckström och Älgekrans. Det är endast härvidlag
och som en bland andra faktorer frågan om Älgekrans föräldrar var
trolovade och han därför bör behandlas som trolovningsbarn kommer in i
bilden. Den bevisning som företetts har dock inte övertygat mig om att föräldrarnas
förbindelse kan betecknas som trolovning. Bortsett härifrån kan
konstateras att den redovisade korrespondensen visar Bäckströms intresse
för och omtanke om sonen särskilt under dennes uppväxttid. Han har med
stor plikttrohet uppfyllt sina ekonomiska förpliktelser och även sedan underhållsskyldigheten
upphört under en lång följd av år ganska regelbundet
skickat sonen pengar. Deras personliga kontakter synes dock ha varit mycket
få. Breven från senare år vittnar, som kammaradvokatfiskalsämbetet
framhållit, om att fadern hållit en viss distans till sonen. Detta bekräftas
också av vad Larsson berättat om faderns attityd mot sonen och än mer av
Bäckströms yttrande till Bexelius i samband med upprättandet av testamentet.
Härvidlag måste emellertid hänsyn tas till Bäckströms redan då alltmera
utpräglade enstöringsnatur och i vissa hänseenden märkbara psykiska sjukdom.
Även om dessa omständigheter under senare år utgjort hinder för närmare
kontakter, kan Bäckströms förhållande till sonen som helhet knappast
betecknas som präglat av värme och faderlighet.

Älgekrans ekonomiska situation och den omständigheten att han och
hans hustru till följd av sviter från olycksfall och sjukdom inte kan väntas
i fortsättningen få samma inkomst som tidigare talar för en välvillig bedömning.

Det avgörande vid avvägningen av beloppets storlek anser jag ändå vara
att ställa Älgekrans intresse i relation till arvsfondens syfte. Medel som
tillfaller fonden skall användas för att främja barns och ungdoms vård och
fostran. Detta allmännyttiga intresse finner jag inte böra stå tillbaka för
det enskilda intresset såvitt avser belopp utöver vad som ger sökanden en i
ekonomiskt hänseende tryggad framtid. Detta belopp bör också stå i rimlig
proportion till den totala dödsbobehållningen.

Med hänsyn till alla dessa faktorer och till vad som framkommit vid remissbehandlingen
av ärendet, finner jag det skäligt, att 250 000 kr. avstås

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 162 år 1968

till Älgekrans, varjämte hans skuld till dödsboet bör efterskänkas. Jag har
därvid beaktat, att arvsskatt inte skall utgå för egendom som avståtts från
arvsfonden. För avståendet krävs riksdagens medverkan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen medge

att 250 000 kr. av det arv som tillfallit allmänna arvsfonden
efter Sten Bäckström avstås till Bo Älgekrans och att
dennes skuld till Bäckströms dödsbo på 5 149 kr. 44 öre
efterskänks.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Margit Edström

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680545

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.