Överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder

Proposition 1996/97:38



Regeringens proposition
1996/97:38

Överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag
eller deras bostäder

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 10 oktober 1996

Göran Persson

Jörgen Andersson
(Inrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ägandet i ett allmännyttigt bostadsföretag skall
kunna breddas till att omfatta även andra ägare än kommunen utan att företagets
ställning som allmännyttigt förloras eller villkoren för räntestöd förändras.
Upphör kommunens bestämmande inflytande över företaget skall allmän-
nyttigförklaringen dock återkallas och räntestöd inte längre lämnas för före-
tagets bostäder.
I propositionen föreslås vidare att räntestöd inte längre skall lämnas om ett
allmännyttigt bostadsföretag avhänder sig mer än 25 procent av det bestånd av
bostäder företaget ägde den 11 oktober 1996. Enligt förslaget skall dock
regeringen under vissa förutsättningar kunna medge att fortsatt räntestöd lämnas
även i sådana fall. Förlorar företaget rätten till räntestöd för sitt
återstående bestånd, skall också godkännandet som allmännyttigt bostadsföretag
återkallas.
Bestämmelserna föreslås tillämpas på ägarförändringar och överlåtelser som
sker under tiden den 12 oktober 1996 - den 31 december 1997. Regeringen avser
att senare - efter en särskild utredning om vilka villkor som bör gälla på
längre sikt - återkomma till riksdagen med förslag till permanenta bestämmelser
i frågan.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3

2 Inledning.................................................. 4

3 Gällande bestämmelser...................................... 6

4 Regeringens förslag........................................ 7

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober 1996. 12

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen har förordat om möjligheterna till breddat ägande
av allmännyttiga bostadsföretag,
2. godkänner vad regeringen förordat om återkallande av godkännande som
allmännyttigt bostadsföretag,
3. godkänner vad regeringen förordat om förlust av räntestöd vid vissa
förändringar av ägandet till allmännyttiga och med dessa i vissa avseenden
jämställda bostadsföretag eller deras bostäder.

2 Inledning

Den svenska bostadspolitiken har under mer än femtio år grundats på en
uppgiftsfördelning där staten svarar för att legala och finansiella instrument
finns tillgängliga för bostadsbyggandet och där kommunerna tar det fulla
ansvaret för att de bostäder som behövs också kan erbjudas kommunens invånare.
Staten har därutöver lämnat olika former av produktionsstöd som täckt en
betydande del av kapitalkostnaderna för de bostäder som producerats under denna
tid. Staten har även - tidvis tillsammans med kommunerna - lämnat olika grupper
av hushåll ett direkt ekonomiskt stöd för att dessa på den öppna
bostadsmarknaden skall kunna efterfråga bostäder som svarar mot deras behov.
Motiven för dessa insatser är främst två: Bostaden har setts som en social
rättighet - samhället har ett ansvar för att denna rättighet tillkommer alla.
Bostäder är en del av den nödvändiga infrastrukturen - en väl fungerande
bostadsförsörjning är en förutsättning för en hållbar samhällsutveckling och ett
livskraftigt näringsliv.
Politiken har varit framgångsrik. Byggandet av nya bostäder blev omfattande -
3/4 av det bostadsbestånd vi har i dag har kommit till under denna period och
praktiskt taget alla äldre bostäder har moderniserats. Bostadsstandarden är hög,
både i fråga om utrymme och kvalitet. Den höga standarden är jämnt fördelad,
särskilt jämfört med vad som gäller i andra länder.
De kommunägda allmännyttiga företagen kom att bli ett av de mest centrala
verktygen för kommunerna i deras strävanden att utveckla en väl fungerande
bostadsförsörjning som når alla medborgare. Företagens bostäder är till för alla
utan gränser eller villkor när det gäller inkomst eller familjestorlek. Också i
detta avseende skiljer sig den svenska bostadspolitiken från vad som gäller i
flertalet övriga industrialiserade länder, där det samhällsstödda byggandet
oftast har förbehållits särskilda grupper.
Nära 1/4 av alla bostäder som nu finns har producerats av dessa företag.
Genom dem har kommunernas bostadsförsörjningsplaner kunnat genomföras under
demokratisk kontroll och utan att byggandet styrts av enskilda vinstintressen.
Merparten av landets hyresbostäder har därför kunnat upplåtas till priser som
inte överstiger självkostnaden. Genom hyresförhandlingssystemet och den
jämförelseprövning som vid tvister om hyran skall göras mot hyrorna i de
allmännyttiga företagen har sedan lång tid en administrativ hyresreglering
kunnat undvikas för marknaden i dess helhet. Det saknar också motsvarighet i de
flesta andra länder.
Även om bostadspolitiken under efterkrigstiden har haft som mål att hålla
bostäder i alla upplåtelseformer tillgängliga för alla typer av hushåll, har
olika förhållanden lett till bosättningsmönster där hushåll med likartade
ekonomiska, sociala eller etniska förtecken söker sig till bostäder av en viss
typ och i allt mer tydligt avskilda områden. Den ökande segregering som följer
av denna utveckling är i dag ett av de största hoten mot de allmännyttiga
bostadsföretagen och mot välfärden för dem som bor i företagens bostäder. Den är
också ett allmänt samhällsproblem. Den beskrivna utvecklingen måste mötas med
aktiva insatser bl.a. från bostadsföretagen och deras ägare. Dessa åtgärder
kommer att behöva beröra många samhällsområden, men också företagen själva.
Också den ekonomiska kris som under senare år träffat dels sysselsättningen
inom de traditionella näringar som dominerat många svenska orter, dels
fastighetsbranschen som helhet, har inneburit kraftiga påfrestningar för många
kommuner och bostadsföretag. Förlusterna inom bostadssektorn har uppstått i
första hand i olika privata hyresbostadsföretag och bostadsrättsföreningar. De
allmännyttiga företagen har som grupp klarat lågkonjunkturens påfrestningar
väsentligt bättre, trots sin i allmänhet låga andel eget kapital. Denna behöver
dock i flera fall höjas för att företaget skall kunna möta framtiden.
Det kan således finnas många goda skäl för en kommun att i olika avseenden
förändra och utveckla ett allmännyttigt bostadsföretag och att söka samverkan
med andra för att genomföra sådana förändringar. Det kan handla om att bredda
ägandet för att ge företaget ökad stabilitet eller stärka dess kapital-
försörjning. Det kan handla om att förändra fastighetsbeståndet på sådant sätt
att sammansättningen förbättras och möjligheterna att tillgodose framtida
hyresgästers varierande behov ökar.
Som ägare måste det vara kommunens sak att pröva vad som bäst gagnar företaget
och dess uppgifter. Statsmakterna har emellertid också ett direkt intresse av
vad som sker med dessa företag. Det handlar inte bara om vad som händer med de
ansenliga ekonomiska resurser som staten över åren tillfört företagen. Statens
intresse gäller i första hand att kommunerna även fortsättningsvis kommer att
kunna fullgöra de skyldigheter och åtaganden inom bostadsförsörjningens område
som är grunden för den nuvarande ansvarsfördelningen inom bostadspolitiken.
Starka och väl förvaltade självkostnadsbaserade företag som är öppna för alla
grupper av medborgare och kan tillgodose deras behov är även fortsatt en
nödvändig tillgång. Sådana företag har också i ljuset av de senaste årens
erfarenheter visat sig vara en starkt stabiliserande faktor på den svenska
bostadsmarknaden.
Under senare tid har inom en rad kommuner olika förändringar aktualiserats i
fråga om ägandet i de allmännyttiga bostadsföretagen och av deras bostäder. Med
hänsyn till statens intressen är det därför motiverat att nu snabbt klargöra i
vilka fall som sådana förändringar bör påverka företagens ställning som
allmännyttiga bostadsföretag. Det finns samtidigt anledning att ta ställning
till i vilken omfattning som kommunerna och företagen, trots att de
allmännyttiga företagen eller deras bostäder helt eller delvis avyttras, genom
försäljningarna skall kunna tillgodogöra sig värdet av framtida statliga
räntesubventioner.
Regeringen kommer skyndsamt att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
lämna förslag dels om förutsättningarna för att ett företag skall kunna ha
ställningen av allmännyttigt bostadsföretag, dels om villkoren för fortsatt
räntestöd för sådana företags bostäder vid försäljningar eller andra över-
låtelser som berör företagen eller deras bostäder. I avvaktan på att långsiktiga
bestämmelser kan läggas fast, bör vissa tidsbegränsade bestämmelser om
överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder beslutas. De
bör gälla ägarförändringar och överlåtelser som sker under tiden den 12 oktober
1996 - den 31 december 1997.
I ett interpellationssvar den 28 maj 1996 redovisades utgångspunkterna för den
avvägning mellan kommunernas och statens intressen som ligger till grund för de
tillfälliga regler som nu föreslås riksdagen. Frågan har beretts vidare inom
Inrikesdepartementet. I vissa avseenden likartade regler har tidigare funnits i
fråga om räntebidrag för fastigheter som såldes av allmännyttiga bostadsföretag
under tiden den 4 juni 1987 - den 31 december 1991 (prop. 1986/87:168, bet.
1987/88:BoU3, rskr. 1987/88:94).

3 Gällande bestämmelser

Med allmännyttigt bostadsföretag avses i de författningar som reglerar
räntebidragsgivningen ett bolag eller en stiftelse som godkänts av läns-
bostadsnämnden som allmännyttigt bostadsföretag enligt bestämmelserna i 32 § i
den numera upphävda förordningen (1986:694) om handläggning, förvaltning, m.m.
av bostadslån och räntebidrag eller enligt motsvarande äldre bestämmelser.
Förutsättningar för ett sådant godkännande var bl.a. att företaget drivs utan
enskilt vinstsyfte samt att kommunen tillskjuter hela grundkapitalet och utser
samtliga ledamöter i företagets styrelse. Företag som har godkänts som allmän-
nyttiga före år 1975 behöver inte vara helägda av kommunen. Där kan finnas även
andra intressenter, dock inte i större omfattning än att kommunen alltjämt har
ett bestämmande inflytande över företaget. De genomgripande förändringar av de
statliga bostadsfinansieringsreglerna som gjordes år 1991 har medfört att nya
godkännanden som allmännyttiga bostadsföretag inte längre kan lämnas.
Ett godkännande som allmännyttigt bostadsföretag skall återkallas om en aktie
eller en andel i bolaget eller föreningen överlåts till annan än kommunen. Det
gäller även i fråga om sådana företag där det sedan tidigare finns andra
intressenter än kommunen. Godkännandet skall återkallas också om det annars görs
ändringar i fråga om bolaget eller föreningen som innebär att förutsättningarna
för ett godkännande inte längre är uppfyllda. Beslut om återkallelse fattas av
länsstyrelsen. Återkallas godkännandet lämnas räntebidrag för företagets
bostäder i fortsättningen efter den lägre andel som gäller för företag som inte
är allmännyttiga. Bestämmelser om detta finns i förordningen (1986:285) om
återkallelse av godkännande som allmännyttigt bostadsföretag i vissa fall m.m.
samt i förordningen (1993:1587) om ändrade bestämmelser i fråga om sådana
räntebidrag för bostäder som lämnas enligt vissa äldre förordningar.
Räntebidrag för bostäder som ägs av allmännyttiga bostadsföretag lämnas i
fråga om bostäder som byggts eller byggts om med stöd av de bidragsregler som
gällde fram till utgången av år 1991 till räntekostnaden för 100 procent av ett
underlag som i allmänhet svarar mot den faktiska produktionskostnaden. Från
mitten av 1980-talet begränsades den produktionskostnad som gav rätt till fullt
räntebidrag dock av ett mot bakgrund av utförandet schablonberäknat högsta
belopp. För bostäder som byggts eller byggts om med stöd enligt de bestämmelser
som trädde i kraft år 1992 lämnas räntebidrag till räntekostnaden för 95 procent
av ett underlag som beräknas på i huvudsak samma sätt - dvs. den andel som
sedan tidigare gällt för hyresbostäder som ägs av andra än allmännyttiga
företag.
Räntestöd för bostäder som byggs eller byggs om med nu gällande stödsystem,
dvs. förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention, lämnas efter
schablonberäknade grunder som är lika för alla ägare av hyreshus, oberoende av
den faktiska låneskulden.
Räntestöd lämnas också alltjämt för en rad andra åtgärder som har genomförts
med stöd av olika numera upphävda författningar. Störst ekonomisk betydelse av
dessa äldre stödformer har räntebidrag enligt förordningen (1989:858) om
ersättningslån för bostadsändamål och räntestöd enligt förordningen (1983:974)
om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus. Villkoren för räntestöd
enligt den senare förordningen är enhetliga för alla ägare av hyres- eller
bostadsrättshus.

4 Regeringens förslag

--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Ägandet i ett allmännyttigt bostadsföretag |
| skall kunna breddas utan att företagets ställning som |
| allmännyttigt förloras. Så länge kommunens dominerande inflytande|
| består, lämnas räntestöd enligt de regler som i dag gäller för |
| allmännyttigt ägda bostäder. |
| Upphör kommunens dominerande inflytande över företaget skall |
| allmännyttigförklaringen återkallas. Räntestöd skall inte heller|
| längre lämnas för företagets bostäder. |
| Avhänder sig ett allmännyttigt bostadsföretag - genom försäljning|
| eller på annat sätt - mer än 25 procent av det bestånd av bostads-|
| lägenheter som företaget äger den 11 oktober 1996, skall ränte- |
| bidrag inte längre lämnas vare sig för de bostäder som överlåts |
| eller för dem som finns kvar hos företaget. |
| Regeringen skall under vissa förutsättningar kunna medge att |
| räntestöd lämnas trots att överlåtelserna omfattat mer än 25 procent|
| av företagets bostadslägenheter. |
| Har ett företag på grund av överlåtelserna förlorat rätten till|
| räntestöd för sina kvarvarande bostäder, skall förklaringen som |
| allmännyttigt bostadsföretag återkallas. |
| Bestämmelserna skall tillämpas på ägarförändringar och överlåtelser|
| som sker under tiden den 12 oktober 1996 - den 31 december |
| 1997. De skall gälla företag som den 11 oktober 1996 har |
| ställning som allmännyttiga bostadsföretag eller som i låne- och|
| räntebidragshänseende är jämställda med sådana företag. |
--------------------------------------------------------------------

Skälen för regeringens förslag: De främsta kännetecknen för ett allmännyttigt
bostadsföretag - och vad som därmed har utgjort de huvudsakliga kriterierna för
att ett företag skall kunna godkännas som allmännyttigt - är att det drivs utan
enskilt vinstsyfte och att kommunen kontrollerar företaget genom att utse
merparten av dess styrelseledamöter. För de företag som allmännyttigförklarats
efter år 1974 gäller att kommunen skall utse hela styrelsen och skjuta till
företagets hela grundkapital - som skall svara mot minst 1 procent av
produktionskostnaden för företagets bostäder. Flertalet allmännyttiga
bostadsföretag har varit stiftelser med fristående förmögenhetsmassa. Under
senare år har dessa stiftelsers verksamhet i ökande omfattning förts över på av
kommunen bildade aktiebolag. Sedan möjligheten att utfärda nya allmännyttig-
förklaringar har upphört med utgången av år 1991, har regeringen i stor
utsträckning medgett att det övertagande företaget jämställs med ett
allmännyttigt företag i fråga om villkoren för lån och räntebidrag.
Ett företags ställning som allmännyttigt bostadsföretag kan upphävas genom att
godkännandet återkallas. Så skall ske exempelvis om en aktie eller en andel i
det bolag eller den förening som godkänts som allmännyttigt säljs till någon
annan än kommunen. Det skall ske också annars om det görs sådana ändringar i
fråga om bolaget eller föreningen att förutsättningarna för godkännandet inte
längre föreligger. Dessa regler gäller även företag som är godkända före år 1974
och i vilka det sedan tidigare finns andra ägare vid sidan av kommunen.
Det är således i dag inte möjligt att bredda ägandet i ett allmännyttigt
bostadsföretag utan att företagets ställning som allmännyttigt går förlorad. Som
har anförts i det föregående kan en ägarbreddning emellertid i vissa fall vara
väl motiverad och till och med eftersträvansvärd. Många allmännyttiga företag
behöver ha ett stärkt ägarkapital för att möta framtiden, något som kommunerna i
dag inte alltid anser sig ha möjlighet att svara för. Ett breddat ägande kan
vidare - om minoritetsposten är tillräckligt stor - bidra till att ge företaget
mer långsiktigt stabila förhållanden och samtidigt tillföra företaget värdefull
ledningserfarenhet. Det bör också vara möjligt att engagera de boende eller dem
som arbetar i företaget som medägare i företaget.
Enligt regeringens uppfattning finns det inte skäl att hålla fast vid att ett
allmännyttigt företag måste till 100 procent ägas eller kontrolleras av kommunen
eller att - i fråga om sådana äldre företag som även har andra ägare -
utestående aktier eller andelar inte får säljas till annan än kommunen. Det som
även för framtiden är väsentligt är att företagets hyror inte är högre än vad
som motiveras av dess självkostnader och att kommunen alltjämt har ett
bestämmande inflytande över företaget på sådant sätt att företaget kan fungera
som ett instrument för kommunen i fullgörandet av de
bostadsförsörjningsuppgifter som åligger kommunen.
Villkoret att företagets hyressättning skall grundas på självkostnaden har
inte avsetts hindra att företaget konsolideras på ett ansvarsfullt sätt. Det har
inte heller hindrat att en skälig utdelning lämnas på det kapital som ägarna har
skjutit till. Det har sålunda ansetts fullt förenligt med de villkor som gällt
för allmännyttigförklaringen att genom utdelning ge en avkastning på
aktiekapitalet som svarar mot normal upplåningsränta för långfristiga krediter
(jfr prop. 1986/87:168, bet. 1987/88:BoU3, rskr. 1987/88:94). I dessa delar
innebär förslaget ingen förändring i förhållande till gällande regler.

När det gäller kraven på kommunens inflytande över företaget innebär förslaget
däremot att det nu mycket strikta kravet på kommunalt ägande och inflytande över
företaget lättas. För att ett företag skall behålla sin karaktär av
allmännyttigt bostadsföretag bör fortsättningsvis krävas att kommunen - direkt
eller genom ett av kommunen dominerat bolag - har mer än 50 procent av
röstvärdet hos aktierna eller andelarna i företaget när det är fråga om ett
bolag eller en förening. I fråga om stiftelser bör krävas att kommunen utser
majoriteten av styrelsens ledamöter.
Har kommunen inte ett på så vis definierat bestämmande inflytande över
företaget, eller görs annars sådana förändringar att de förutsättningar som
gäller för godkännandet inte längre föreligger, skall godkännandet som
allmännyttigt företag återkallas. Det svarar mot vad som nu gäller, bortsett
från att de krav som rör ägandet i företaget således nu föreslås lättade. Kravet
att kommunen skall ha ett fortsatt bestämmande inflytande över företaget bör
gälla även sådana företag - oftast nybildade kommunägda aktiebolag som
efterträtt tidigare allmännyttiga bostadsstiftelser - som i låne- och
bidragshänseende enligt regeringens medgivande skall jämställas med
allmännyttiga bostadsföretag. Upphör kommunens bestämmande inflytande över ett
sådant företag bör medgivandet återkallas.
Ett företag vars ställning som allmännyttigt företag av nu anförda skäl skall
återkallas - liksom företag för vilka medgivandet om likställdhet har
återkallats - bör inte längre ha rätt till räntestöd för sina bostäder för tiden
efter förändringen. Det bör gälla såväl räntebidrag för ny- eller ombyggnad och
räntebidrag för ersättningslån som räntestöd för förbättring av bostäder.
Återkallelsen i sig får vidare den effekten att hyrorna i det tidigare
allmännyttiga företagets bostäder inte längre automatiskt skall tjäna som
utgångspunkt för bestämmandet av bruksvärdeshyra vid prövningen av hyrestvister
enligt 55 § hyreslagen (JB 12:55).

Ett allmännyttigt företags möjligheter att fullgöra sina uppgifter inom
bostadsförsörjningen kan inskränkas väsentligt om företaget avhänds sina
bostäder i mer betydande omfattning. Det gäller i synnerhet om överlåtelsen
leder till en ökad ensidighet i sammansättningen av företagets bostäder eller i
hur de är fördelade över kommunens område.
Under senare tid har inom flera kommuner väckts förslag om att sälja ut mycket
betydande delar av de bostäder de allmännyttiga företagen förvaltar. I några
fall har sådana försäljningar också genomförts. Behållningen av försäljningen
har inte avsetts komma att tillföras företaget för att stärka dess förmåga att
långsiktigt fullgöra sina uppgifter. Syftet med utförsäljningen av det allmän-
nyttiga företagets bostäder har i stället i allmänhet varit att vinna ekonomiska
fördelar för kommunen. Även motiv av ideologisk art har anförts för
försäljningarna.
Ett omfattande statligt stöd har som tidigare berörts lämnats för att bygga
upp de allmännyttiga företagens bostadsbestånd. Målet har varit att säkra att
hyresbostäder som tillhandahålls utan vinstintressen kan erbjudas alla grupper
av hushåll. Inriktningen i denna del har varit att ingen utom de boende skall
kunna tillgodogöra sig ekonomiska vinster av stödet - inte heller företagets
kommunala ägare eller huvudman. Det finns ett starkt statligt intresse av att
motverka försäljningar som leder till en avveckling eller utarmning av en av
hörnstenarna för den svenska bostadspolitiken - de självkostnadsbaserade
allmännyttiga företagens verksamhet.
Mot bakgrund av den redovisade utvecklingen är det enligt regeringens mening
nödvändigt att redan nu - och i avvaktan på att förslag om mera långsiktiga
bestämmelser hinner utarbetas - ställa upp regler som motverkar en avveckling av
de allmännyttiga företagens bostäder. Det bör ske inte genom förbud eller påbud
för kommunerna, utan genom att så långt möjligt ta bort de ekonomiska incitament
för sådana försäljningar som ligger i att statens fortsatta räntesubventioner
höjer det ekonomiska utbytet av sådana transaktioner.
Som har angetts inledningsvis finns det dock i vissa fall fullt rimliga skäl
för att sälja en del av ett allmännyttigt företags bostäder. Det gäller först
och främst situationer där man genom försäljning och köp behöver strukturera om
företagets bostadsbestånd på ett sätt som ökar mångfalden i sammansättningen av
dess bostäder eller bryter en alltför stor ensidighet i fråga om ägande eller
upplåtelseformer inom ett visst område i kommunen. I andra fall kan en
försäljning vara ekonomiskt nödvändig för att hindra ytterligare förluster i
företaget eller för att få fram det kapital som företaget behöver för att kunna
förvalta sina övriga bostäder på ett försvarligt sätt.
De regler som nu bör ställas upp bör utgå från att kommunerna i allmänhet är
inriktade på att fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsörjningen på ett sätt
som svarar mot de bostadspolitiska mål som riksdagen har lagt fast. En
konsekvens av detta synsätt är att kommunen själv som ägare av företaget är bäst
skickad att avgöra i vilka fall det allmännyttiga företaget långsiktigt främjas
av att en del av dess bostäder avyttras. Det bör därför ställas upp förhållande-
vis vida ramar för kommunernas handlande i dessa frågor.
Så länge det sammanlagda antalet bostadslägenheter som överlåts av ett
allmännyttigt bostadsföretag håller sig inom en viss andel - som bör bestämmas
till 25 procent - av företagets totala bestånd av bostadslägenheter bör någon
inskränkning i förhållande till dagens regler inte göras. Företagets ställning
som allmännyttigt bostadsföretag och statens fortsatta räntestöd till företagets
återstående bostäder bör i sådant fall således inte påverkas. På samma sätt som
i dag bör eventuellt räntestöd för de överlåtna lägenheterna beräknas efter de
regler som skulle ha gällt om de från början hade varit i köparens ägo.
Andelen bör avse förändringarna inom det bestånd av bostäder som företaget
ägde den 11 oktober 1996 och beräknas på det antal bostäder inom detta bestånd
som företaget sammanlagt - inkl. den aktuella överlåtelsen - har överlåtit efter
denna dag.
Medför överlåtelsen att den på så vis bestämda andelen kommer att överstiga 25
procent, bör räntestöd inte längre lämnas, vare sig för de lägenheter som den
aktuella överlåtelsen omfattar eller för företagets återstående bostadsbestånd.
Det gäller såväl räntebidrag för ny- eller ombyggnad och räntebidrag för
ersättningslån som räntestöd för förbättring av bostäder.
Om det finns särskilda skäl bör regeringen efter ansökan av företaget kunna
medge att räntestöd får behållas av säljare och köpare även efter överlåtelser
som medför att den uppställda gränsen vid 25 procent av företagets bostads-
bestånd passeras. Ett sådant medgivande bör kunna lämnas främst i de fall då
överlåtelsen är ett inslag i en nödvändig ekonomisk rekonstruktion av företaget
och det inte rimligen kan begäras att kommunen skall ytterligare utöka sina
åtaganden som ägare till eller huvudintressent i företaget. Medgivande bör
vidare kunna lämnas när överlåtelsen tillsammans med tidigare överlåtelser är
ett led i en strukturell omdaning av företaget, som syftar till att företaget
bättre skall kunna möta olika boendes behov. Också när problemen ligger inte i
första hand hos företaget, utan hos kommunen, bör ytterligare försäljningar i
vissa fall kunna accepteras. Det handlar om situationer där en försäljning till-
sammans med andra åtgärder kan ses som en sista utväg att sanera kommunens
ekonomi.
En förutsättning för att fortsatt räntestöd skall kunna medges även efter
försäljningar som berör mer än 25 procent av företagets bostäder bör dock alltid
vara att kommunen även fortsättningsvis kommer att kunna fullgöra sina bostads-
försörjningsuppgifter på ett tillfredsställande sätt. Bedömningen i den delen
påverkas av bl.a. storleken på företagets återstående bestånd, relaterad till
det totala antalet bostäder i kommunen. En ytterligare förutsättning för ett
sådant medgivande bör vara att en eventuell ensidighet i sammansättningen eller
belägenheten hos det överlåtande företagets bostadsbestånd inte förstärks genom
överlåtelsen.
Effekten av att räntestöd inte lämnas blir, i fråga om de bostäder som säljs,
att det säljande företaget får ut ett lägre pris. Kapitalkostnaderna i de sålda
bostäderna kommer därför i princip inte att påverkas. Däremot stiger
kapitalkostnaderna för de tidigare räntestödsberättigade bostäder som företaget
har kvar i sin förvaltning. Kostnaderna är därmed inte heller längre med
säkerhet representativa för kostnaderna i jämförliga lägenheter på orten i
övrigt. Hyrorna i företagets bostäder bör mot denna bakgrund inte längre tas
till utgångspunkt för den jämförelseprövning som görs vid fastställandet av
bruksvärdeshyra. Bortfaller företagets rätt till räntestöd bör bl.a av detta
skäl också dess godkännande som allmännyttigt bostadsföretag återkallas.
Det som nu har föreslagits gälla vid försäljningar av bostäder som tillhör
allmännyttiga bostadsföretag bör ges motsvarande tillämpning i fråga om bostäder
som tillhör sådana företag som i låne- och bidragshänseende enligt regeringens
beslut har jämställts med allmännyttiga bostadsföretag.

De föreslagna ändringarna i fråga om förutsättningarna för återkallande av ett
godkännande som allmännyttigt bostadsföretag och om räntestöd i samband med
överlåtelser som rör allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder bör som
tidigare nämnts träda i kraft snarast möjligt. De bör tillämpas även i fråga om
ägarförändringar eller överlåtelser som genomförts under tiden före
ikraftträdandet men efter den 11 oktober 1996. Bestämmelserna bör tillämpas
också i fråga om företag vilkas godkännande som allmännyttigt bostadsföretag har
återkallats efter den 11 oktober 1996 eller som efter denna tidpunkt förlorat
sin ställning som i låne- och bidragshänseende jämställda med allmännyttiga
bostadsföretag.

Inrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober 1996

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson,
Winberg, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky,
Messing

Föredragande: statsrådet Andersson

Regeringen beslutar proposition 1996/97:38 Överlåtelser av allmännyttiga
bostadsföretag eller deras bostäder.
Ärendet är avslutat

Händelser

Inlämning: 1996-10-11 Bordläggning: 1996-10-11 Hänvisning: 1996-10-21 Motionstid slutar: 1996-10-28

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.

Förslagspunkter (6)
Följdmotioner (12)