Regeringens proposition

1993/94:156

Vissa förändringar i studiestödssystemet

Prop.

1993/94:156

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 14 april 1994.

Carl Bildt
Per Unckel
(Utbildningsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås inom ramen av oförändrade resurser vissa förändringar i
det nuvarande studiestödssystemet. Åtgärderna syftar till förbättrade incitament
för studier, minskad skuldsättning och minskad risk för stora
avskrivningskostnader.
Studiebidraget i studiemedlen skall för studerande vid universitet och
högskolor i fortsättningen avpassas i förhållande till studieresultat i form av
avklarade poäng. I det fall bidragsdelen minskar kan i stället studielånedelen
öka, så att totalbeloppet motsvarar vad som maximalt kan beviljas i studiemedel.
För studerande i övrig studiemedelsberättigande utbildning lämnas studiebidrag
under den tid som motsvarar utbildningens totala omfattning och längd enligt
fastställd studieplan. För eventuell försening kan studielån beviljas.
För studerande som inte studerar på heltid i kommunal eller statlig
vuxenutbildning föreslås att studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd och särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa skall kunna bestämmas i förhållande till
studiernas omfattning under terminen. Den nuvarande begränsningen att
deltidsstuderande som bedriver studier på minst halvtid får i princip endast
hälften av ett helt studiestöd upphör således.
Principer för förändrade återbetalningsvillkor föreslås.
Låntagaren skall kunna välja mellan två återbetalningsystem, antingen en
inkomstrelaterad återbetalning eller ett annuitetslånesystem. Annuitetslånet
löper med bruttoränta, som är avdragsgill i skattehänseende. Under studietiden,
den återbetalningsfria tiden och under perioder med helt anstånd med
återbetalningen löper lånet med en nettoränta, där skatteeffekten redan har
beaktats. I det inkomstrelaterade systemet löper lånet liksom tidigare med
nettoränta både under studietiden och under återbetalningstiden. I detta system
skall återbetalningen även fortsättningsvis ske med 4 % av tjänst,
näringsverksamhet och kapital enligt senaste taxering.
För annuitetslånet gäller att återbetalning skall ske med lika stora årliga
belopp under en bestämd återbetalningstid. Denna bestäms bl.a. med hänsyn till
storleken på det aktuella lånet. Räntan bör kunna bindas för ett bestämt antal
år i taget.
Den nuvarande rätten till avskrivning av studieskuld när låntagaren är 65 år
förelås upphöra. Avskrivning på grund av dödsfall skall fortfarande kunna ske.
För den som har studielån enligt nuvarande regler skall återbetalningsvillkoren
inte ändras.
Genom de föreslagna ändringarna har ekonomiskt utrymme skapats för en viss
höjning av studiebidraget. Bidraget föreslås höjas med ca 160 kronor per månad
och för ett normalår om nio månader med ca 1 450 kronor.
De föreslagna förändringarna föreslås träda i kraft när det gäller höjning av
studiebidraget den 1 januari 1996 och i övrigt den 1 juli 1995.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Lagtext 5
3 Ärendet och dess beredning 9
4 Utgångspunkter för ett reformerat studiestöd 9
4.1 Studiestödet och rättviseaspekterna 10
4.2 Studiestödet och utbildningspolitiken 12
4.3 Subventioner och skuldsättning 13
5 Studiebidrag i förhållande till utbildningens
omfattning och uppnådda prestationer 15
6 Studerande i komvux 17
7 Återbetalningssystemet 18
7.1 Två återbetalningsvägar 19
7.2 Ränta 19
7.3 Inkomstrelaterad återbetalning 20
7.4 Annuitetslån 21
7.5 Avskrivning 22
7.6 Studerande som erhållit lån enligt nuvarande
regler fortsätter i samma system 22
7.7 Lagteknisk reglering 23
8 Studiebidragets nivå 24
9 Administration 24
10 Det fortsatta reformarbetet 24
11 Specialmotivering 25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 28
Rättsdatablad 29

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349),
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1030) om
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,
3. godkänner det som regeringen förordar om att det skall finnas två
alternativa återbetalningssystem, dels ett inkomsrelaterat system, dels ett
annuitetslånesystem (avsnitt 7.1),
4. godkänner det som regeringen förordar om de huvudsakliga principerna för
ett annuitetslånesystem (avsnitt 7.4),
5. godkänner det som regeringen förordar om avskrivning av studielån
(avsnitt 7.5)
6. godkänner det som regeringen förordar om oförändrade återbetalningsvillkor
för den som uppburit studielån enligt nuvarande regler (avsnitt 7.6).

Regeringen hemställer att riksdagen måtte behandla propositionen under
vårsessionen 1994.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)[1]
dels att 4 kap. 24 § och 7 kap. 7 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 4 kap. 14, 24 a och 24 b
§§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

14 §
Till
en studerande i kommunal
och statlig vuxenutbildning
som bedriver studier på mer
än halvtid men mindre än
heltid får storleken av
utgående studiemedel
bestämmas i förhållande till
studiernas omfattning.
Föreskrifter
om tillämpningen av första
stycket meddelas av
regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer.

24 §[2]

Studiebidraget utgör Om
2,71 procent av inte annat följer av
basbeloppet för varje bestämmelse som avses i 24 a §
hel, sammanhängande utgör studiebidraget 2,94
tidsperiod om 15 dagar procent av basbeloppet för
för heltidsstuderande och varje hel, sammanhängande
om 30 dagar för tidsperiod om 15 dagar för
deltidsstuderande. Är den heltidsstuderande och om 30
studerande för denna dagar för deltidsstuderande.
tidsperiod enligt 10, Är den studerande för denna
13, 16, 19 och 21-23 §§ tidsperiod enligt 10, 13,
inte berättigad till 14, 16, 19 och 21-23 §§ inte
fullt studiemedel skall berättigad till fullt
av minskningen så stor studiemedel skall av
andel falla på minskningen så stor andel
studiebidraget som detta falla på studiebidraget som
bidrag utgör av fullt bidraget utgör av fullt
studiemedel. studiemedel.

**Fotnot**

[1] Lagen omtryckt 1987:303.
[2]Senaste lydelse 1993:220.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utgående studiemedel Utgående
utgör i första hand studiemedel utgör i första
studiebidrag. Återstoden hand studiebidrag.
utgör studielån. Återstoden utgör studielån. Av
24 a och 24 b §§ följer dock
att studiemedel kan lämnas i
form av enbart studielån.

24 a §
I
fråga om studerande vid
utbildningar som omfattas
av det poängsystem som gäller
för statliga universitet och
högskolor får regeringen
eller den myndighet som
regeringen bestämmer
föreskriva att det
studiebidrag som annars
skulle lämnas enligt 24 §
skall minskas eller ökas i
förhållande till tidigare
studieresultat.

24 b §
I
fråga om studerande vid
andra utbildningar än sådana
som avses i 24 a § får
regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer föreskriva att
studiemedel i form av
studiebidrag får lämnas
endast för den tid som
enligt fastställd studieplan
motsvarar utbildningens
totala omfattning och längd.

7 kap.[3]
7 §

Till en studerande som Till
är medlem i en studerande som är medlem
arbetslöshetskassa och i arbetslöshetskassa och som
som uppfyller villkoren uppfyller villkoren för
för ersättning från kassanersättning från kassan vid
vid arbetslöshet eller arbetslöshet eller har
har uppburit ersättning uppburit ersättning från någon
från någon arbetslöshetskassa under den
arbetslöshetskassa under längsta tid som ersättning
den längsta tid som kan betalas ut, lämnas
ersättning kan betalas vuxenstudiestöd enligt 7a, 7
ut, utgår vuxenstudiestöd b, 7 c och 8 b §§.
enligt 7a, 7 b, 7 c och
8 b §§.

**Fotnot**

[3]Senaste lydelse 1992:400.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Till annan studerande Till
utgår särskilt annan studerande lämnas
vuxenstudiestöd enligt särskilt vuxenstudiestöd
bestämmelserna i 8, 8 a enligt bestämmelserna i 8, 8
och 8 b §§. a och 8 b §§.
Till
en studerande i kommunal
och statlig vuxenutbildning
som bedriver studier på mer
än halvtid men mindre än
heltid får storleken av det
vuxenstudiestöd, som annars
skulle lämnas enligt
föreskrifterna i första och
andra stycket, bestämmas i
förhållande till studiernas
omfattning.
Föreskrifter
om tillämpningen av tredje
stycket meddelas av
regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.

-----------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Den nya bestämmelsen i 4kap. 24 § om
studiebidragets storlek i förhållande till basbeloppet skall dock tillämpas
första gången i fråga om studiemedel som beräknas för år 1996 med ledning av
basbeloppet för samma år.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §[4]

Särskilt vuxenstudiestöd Särskilt
för arbetslösa lämnas vuxenstudiestöd för arbetslösa
enligt bestämmelserna i 7 lämnas enligt bestämmelserna
kap. 7 a-7 c §§ i 7 kap. 7 a-7 c §§
studie-stödslagen studie-stödslagen (1973:349)
(1973:349) vare sig den vare sig den studerande är
studerande är medlem i en medlem i en
arbetslöshetskassa eller arbetslöshetskassa eller
inte. I övrigt skall inte. I övrigt skall
bestämmelserna i 1 kap 8 bestämmelserna i 1 kap. 8 §,
§, 7 kap. 1, 2, 4-5 a, 8 7 kap. 1, 2, 4-5 a §§, 7 §
b-9 och 16-20 §§ samt tredje och fjärde stycket, 8
9kap. 1-3 och 7 §§ b-9 och 16-20 §§ samt 9kap.
studiestödslagen 1-3 och 7 §§ studiestödslagen
tilllämpas på särskilt tilllämpas på särskilt
vuxenstudiestöd för vuxenstudiestöd för
arbetslösa. arbetslösa.

-----------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

**Fotnot**

[4]Lydelse enligt prop. 1993/94:100 bil. 9.

3 Ärendet och dess beredning

På Utbildningsdepartementets uppdrag har Jan Bröms, chefsekonom på Sveriges
Akademikers Centralorganisation (SACO), gjort en förutsättningslös analys och
bedömning av studiefinansieringssystemet. Hans rapport (Ds 1992:123)
Målrelaterade statsstipendier överlämnades till departementet i december 1992.
Rapporten har remissbehandlats. Yttranden har kommit från ett 70-tal instanser.
En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Utbildningsdepartementet (dnr U92/4357/US).
För den fortsatta beredningen har en särskild arbetsgrupp tillsatts inom
Utbildningsdepartementet, den s.k. Studiestödsberedningen. Under beredningens
arbete anordnades en s.k. hearing, vid vilken beredningen presenterade rapporten
Hur förändra dagens studiefinansieringssystem? - Huvudproblem och möjliga
åtgärder. Med anledning av denna rapport har synpunkter kommit in från olika
myndigheter, organisationer. En sammanställning av synpunkterna finns
tillgänglig i Utbildningsdepartementet (Dnr U93/2212/US). Synpunkter har även
kommit in från enskilda personer.

4 Utgångspunkter för ett reformerat studiestödIndividens intresse och
möjligheter att investera i sin egen kompetens- och kunskapsutveckling är
av strategisk betydelse för hela det svenska samhällets utveckling och
välstånd. Utbildning ger förmåga att ta till vara de möjligheter som en
föränderlig, internationaliserad värld erbjuder.
Ett offentligt studiefinansieringssystem är i första hand utbildningspolitiskt
motiverat. Dess huvudsyfte är att ge stimulans och möjligheter till individuella
utbildningsinvesteringar av hög kvalitet och i nödvändig omfattning. Antagandet
är att sådana investeringar inte skulle komma till stånd i tillräcklig
omfattning om studiefinansieringssystemet inte fanns.
Genom att minska kostnader och risktagande stimulerar alltså ett väl fungerande
studiestödssystem den enskilde att satsa tid och kraft på sin utbildning oavsett
social bakgrund.
Studiestödet kan emellertid inte ses isolerat. Det samverkar på en rad olika
sätt med förhållanden utanför utbildningsväsendet. Även lönebildningen är i
detta sammanhang av stor betydelse för att främja en god rekrytering till
studier, liksom för valet av studieinriktning och motivationen att effektivt och
engagerat genomföra studierna.
Studiefinansieringen är också bara den ena delen av det allmännas stöd till
utbildning. Av än större betydelse ur rekryteringssynpunkt är naturligtvis det
offentliga stödet till själva utbildningen. Det offentliga studiestödet, dvs.
stöd till de studerandes uppehälle, läromedel, bostad m.m., måste mot denna
bakgrund ses tillsammans med insatserna för undervisning, bibliotek, lokaler
osv. Exempelvis kan en ökad tillgänglighet av utbildning på kvällar och helger,
vara väl så befrämjande för individernas utbildningsinvesteringar som ett mer
generöst studiestöd. Statens kostnader för studiestöd måste ses i perspektivet
av de totala kostnaderna för utbildning över statsbudgeten.
Genom Centrala studiestödsnämndens (CSN) långtidsbedömning, rapporten
Målrelaterade statsstipendier (Ds 1992:123) samt remissbehandlingen av den och
genom Studiestödsberedningens arbete har ett antal problem i nuvarande
studiestödssystem kunnat identifieras. De viktigaste rör rättviseaspekterna, de
för individen bristande incitamenten att hushålla med studietiden och hålla nere
skuldsättningen samt statens risk för stora avskrivningskostnader.
I denna proposition lägger regeringen fram förslag till åtgärder som bör
beslutas nu för att i ett första steg förändra studiefinansieringen. Regeringen
redovisar även utgångspunkterna för en fortsatt beredning, vilken avses ske
under parlamentarisk medverkan. Ett skäl till att regeringen valt detta
tillvägagångssätt i två steg är att väsentliga förbättringar av
incitamentsstrukturen kan genomföras på basis av redan utfört beredningsarbete.
Problemen med de i återbetalningssystemet inbyggda kostnadsriskerna accentueras
dessutom för varje år.
I betänkandet Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20) föreslås att bidragsdelen
i studiemedlen skall utgöra skattepliktig inkomst och därmed bli
pensionsgrundande. Frågan behandlas i den proposition om pensionssystemet som
regeringen avser att lägga inom den närmaste tiden.

4.1 Studiestödet och rättviseaspekterna

De olika offentliga stöden till studier utsätts kontinuerligt för kritik bl.a.
för att de är orättvisa eller som signalsystem inkonsekventa. Regeringen anser
att kritik på dessa grunder är befogad.
Ett enkelt och därmed begripligt studiefinansieringssystem kan i sig vara
rekryteringsfrämjande. Det ger varje individ samma möjligheter, samtidigt som
information om systemets regler och villkor kan ges största möjliga spridning.
Ett differentierat studiestödssystem, oavsett om det gäller olika "behov" eller
utbildningsinriktningar, riskerar alltid att bli godtyckligt, orättvist och
byråkratiskt. Staten har inte möjlighet att förutse vilka
utbildningsinriktningar som är viktigare än andra eller vilka behov med
anknytning till studierna, såsom resor, bostad osv., som är mer angelägna än
andra för den studerande. En utgångspunkt bör därför vara att
studiestödssystemet skall vara lika för alla och generellt, om inte mycket
starka skäl talar för något annat.
Svårigheterna att åstadkomma ett enkelt, sammanhängande och helt
invändningsfritt system blir uppenbara om man vidgar perspektivet till att
omfatta de stöd som har andra motiv än utbildningspolitiska, framför allt de
arbetsmarknadspolitiska stöden, men också de som motiveras av
rehabiliteringsbehov.
Å ena sidan är det viktigt att människor i allmänhet stimuleras att höja sin
kompetens genom studier. Å andra sidan får den som är arbetslös och uppbär
ersättning från arbetslöshetskassan inte bedriva studier, vilket motiveras av
att vederbörande skall stå till arbetsmarknadens förfogande och aktivt bör
sträva efter ett återinträde på arbetsmarknaden. Vidare får den arbetslöse som
väl medgivits utbildning ofta ett stöd som visserligen kan vara sämre än
ersättning från arbetslöshetskassan, men som normalt sett är betydligt bättre än
vad den vanlige studeranden får. Den översyn av arbetsmarknadspolitiken som för
närvarande pågår behandlar den problematiska gränsdragningen mellan
utbildningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken. En fortsatt beredning av
studiestödsfrågorna bör på motsvarande sätt också beakta samspelet mellan
studiestödet och de sociala trygghetssystemen.
Ytterligare ett exempel utgörs av studier för rehabilitering. Dessa studerande
får stöd på förhållandevis goda villkor, vilket motiveras av de mänskliga
vinster som görs, men också av den statsfinansiella besparing som uppstår om en
arbetshandikappad återvänder till arbetsmarknaden. Även om det alltså inte är
sannolikt att ett helt invändningsfritt system kan åstadkommas bör fortsatta
överväganden rörande studiestödens utformning inkludera också dessa aspekter.
Studiestödssystemet är idag i huvudsak generellt i den meningen att alla som
uppfyller villkoren får samma stöd. Det finns emellertid ett betydande undantag
från denna huvudprincip: Det särskilda vuxenstudiestödet (svux). Svux är avsett
för dem som har den kortaste utbildningen och är i störst materiellt behov av
stödet.
Svux ger i flertalet fall den enskilde studeranden ett betydligt gynnsammare
stöd än vad som kan utgå i form av studiemedel. Svux ger därmed upphov till
betydande rättviseproblem. De gynnsamma villkoren gör att konkurrensen om stödet
är stor. Eftersom svuxresurserna av statsfinansiella skäl är begränsade kan inte
alla som uppfyller kriterierna för stödet få det.
Till skillnad från studiemedlen, för vilka villkoren är lika för alla, är svux
dessutom uppbyggt på en inkomstbortfallsprincip. Det innebär att väsentliga
skillnader i villkor även finns inom den grupp som får svux.
Studiemedel är samtidigt en vanlig stödform även för vuxna som studerar på
grundskolenivå. På gymnasial nivå är studiemedel den vanligaste
finansieringsformen. Följden är att vissa elever i en och samma utbildning har
det mer förmånliga stödet svux, medan många andra, ofta med samma bakgrund och
samma kompetensbehov, får nöja sig med studiemedel.
Skillnaderna mellan dem som får svux och dem som inte får det är således i
många fall obetydliga. För den enskilde som fått avslag måste detta framstå som
svårförklarligt.
Även om således orättvisan i svuxkonstruktionen framstår som påtaglig, är den
bakomliggande kompensatoriska avsikten ofta välmotiverad. Detta gäller särskilt
dem som inte kommit i åtnjutande av vad som numera är både en rättighet och en
skyldighet i vårt samhälle - grundskolan. En strävan bör vara att hitta en mera
generell och rättvis stödform för den grupp studerande som inte har
grundskolekompetens.
Ytterligare en rättvisefråga som mera sällan förekommer i debatten är att samma
prestation inte får samma ekonomiska utfall för studenten. Så länge han eller
hon är berättigad till studiemedel är ju bidraget detsamma. Med nuvarande
meritprövningsregler är det i många högskoleutbildningar tillräckligt att klara
endast 30 poäng av 40 per år. En 120-poängsutbildning kan således få ta fyra år
i stället för stipulerade tre och ändå ge rätt till bidrag under hela
studietiden. Den som klarar sina studier inom den utsatta studietiden får alltså
sammantaget mindre bidrag än den som inte gör det.

4.2 Studiestödet och utbildningspolitiken

De utbildningspolitiskt betinga
de studiestöden skall alltså främja individuella utbildningsinvesteringar i
allmänhet.
I huvudsak har man, med vissa smärre undantag, främst avseende
lärarutbildningen, undvikit att genom variationer i utformningen av stödet
försöka främja andra mer specifika utbildningspolitiska mål. Man har exempelvis
inte försökt att med studiestödssystemets utformning påverka studenternas val av
utbildningsinriktning, ens under en tid då riksdag och regering bestämde hur
utbildningsväsendet skulle vara dimensionerat och inriktat på relativ
detaljnivå.
Det finns också mycket som talar emot att studiestödssystemet används för att
påverka valet av utbildningsinriktning. Det skulle sannolikt upplevas som
orättvist av studenterna samtidigt som omprövningar ofta skulle behövas göras.
Ytterligare ett skäl är att studiestödssystemet behöver vara tämligen konstant
till sin karaktär, med tanke på att stabila regel- och finansieringssystem
underlättar den enskildes planering. Därtill kräver naturligtvis ett
differentierat system en mer omfattande administration.
Studiestödssystemet bör dock utöver sin mer allmänna rekryterande uppgift också
kunna främja en effektiv kunskapsinhämtning under studierna och stimulera till
god hushållning med givna resurser inom utbildningssystemet, varav studiestödet
utgör en del och utbildningskostnaderna en annan. Om kostnaderna för studiestöd
kan hållas nere ökar resurserna för utbildning och vice versa.
Studiestödssystemet skulle också kunna bidra till att totalt sett flera får
tillgång till utbildning genom att uppmuntra effektiva och målinriktade studier.
Detta bidrar också till att hålla nere skuldsättningen, vilket i sig kan locka
flera att studera, särskilt från grupper som traditionellt ogillar att
skuldsätta sig. Som exempel kan nämnas att skillnaden i studieskuld mellan en
studietid på tre år respektive fyra år, med dagens system och en ränta på 7,4 %,
uppgår till drygt 65 000 kronor. Utbildningsanordnarna och studenterna har
sålunda ett gemensamt intresse av att utbildningen klaras på utsatt tid.
Genom regeringens förslag i denna proposition i syfte att hålla nere
studietiderna kan statens kostnad i form av bidrag per student minska. De
frigjorda medlen bör kunna komma alla studenter till godo.
En invändning som har framförts mot förslag med syfte att främja målmedvetna
studier är att studenterna i högre utsträckning skulle taktikläsa. Den student
som avser att skaffa sig en akademisk examen måste emellertid förr eller senare
ge sig in på de svårare delarna. Invändningen kan dessutom med nästan samma fog
riktas mot den nuvarande, mer tröskelbetonade, meritprövningen, liksom mot varje
system som i någon form innehåller en resultatprövning.
Studiestödet skulle även kunna vara verkningsfullt för att stimulera till mer
allmänna fördjupningsstudier. I propositionen (1993/94:177) Utbildning och
forskning - kvalitet och konkurrenskraft har regeringen lagt fast riktlinjerna
för utvecklingen av den eftergymnasiala utbildningen på både kort och medellång
sikt.
En slutsats är att utbildningskapaciteten i landet behöver öka och att det till
att börja med bör ske med tyngdpunkt på den kvalificerade yrkesutbildningen, för
att i ett andra steg följas av en ytterligare utbyggnad av den akademiska
utbildningen. Av särskild betydelse är att öka antalet studerande som vill
skaffa sig fördjupade kunskaper inom långa utbildningar. Det finns således
enligt regeringens uppfattning anledning att överväga att i studiestödssystemet
föra in element som verkar i denna riktning.

4.3 Subventioner och skuldsättning

Ett studiestödssystem innehåller ett stöd, eller subventionselement, som kan
utformas på många olika sätt. För att stödet skall få åsyftad rekryterande
effekt är det viktigt att subventionerna (dvs. kostnader för bidrag eller
premier, eventuell avskrivning m.m.) görs så tydliga som möjligt och strikt
hålls isär från den del som utgör lån. Ur individens synvinkel måste
investeringsutgifterna vara tydliga och gå att förutse.
De undersökningar som gjorts, främst av Reuterberg/Svensson (delbetänkande [SOU
1992:122] från utredningen om den sociala snedrekryteringen till högre studier)
visar också att det snarare är rädslan för hög skuldsättning än en låg
levnadsnivå som avskräcker från högre utbildning, särskilt för ungdomar från
studieovana hemförhållanden.
Den till synes enklaste vägen till minskad skuldsättning är att minska
tilldelningen av lån genom att sänka totalnivån i studiemedlen och alltså minska
individens lånemöjligheter. Detta kan å andra sidan medföra svårigheter för
vissa studenter att klara uppehället, vilket kan påverka såväl studierna som
rekryteringen negativt.
En annan möjlighet att minska skuldsättningen är, som just redovisats, att
genom olika förändringar i studiestödets konstruktion stimulera den enskilde
studenten till effektiva och målinriktade studier. Det kan ske genom att
studentens prestationer påverkar bidragsnivån.
Väl så viktigt är emellertid att tydliggöra för den enskilde att studielånen
faktiskt är lån och inte bidrag. Som systemet fungerar idag finns risken att den
övre lånegränsen för många uppfattas som den sanktionerade nivån i fråga om
levnadsomkostnader. Genom att möjliggöra val mellan olika återbetalningsformer
vinns flera fördelar. Valfriheten i sig är betydelsefull. Olika individer har
olika skuldaversion och olika återbetalningspreferenser. En del vill inte vara
skuldsatta under längre tid och uppskattar därför en snabbare och hårdare
återbetalningsplan. Andra vill skjuta de stora betalningarna framför sig till
dess de har blivit etablerade socialt och på arbetsmarknaden.
Som det nu är innehåller studiemedelssystemet en relativt stor subvention i
återbetalningsledet i form av avskrivningar. Denna subvention är otydlig för den
enskilde eftersom den inte är förutsebar under studietiden, och ger därmed inte
de rekryteringsfrämjande effekter som det finns skäl att förvänta sig.
Avskrivningen vid 65 års ålder kan dessutom stimulera till en onödigt hög
skuldsättning och långa studietider. En del studenter kan tänkas spekulera i att
hela eller delar av studielånen kommer att skrivas av. Incitamenten till den
enskilde att hålla nere skuldsättningen är därför otydliga.
Eftersom återbetalning i dagens system grundar sig på en procentsats av
inkomsten kan låntagaren inte heller direkt påverka storleken på de faktiska
inbetalningarna. Dessa bestäms i stället av hans eller hennes inkomst. Följden
är att dagens återbetalningssystem i många fall upplevs som en särskild extra
skatt för dem som har studerat.
Problemet med en hög skuldbörda gäller inte bara den enskilde, utan också
långivaren - staten och skattebetalarna. Skuldtillväxten som sådan kan anses ha
negativa effekter. Det allvarliga är emellertid inte skuldtillväxten, utan den
risk staten löper att inte få tillbaka pengarna. Med oförändrade regler kommer
högst sannolikt statens utgifter för avskrivningar att stiga påtagligt i
framtiden.
De beräkningar studiestödsberedningen gjort tyder på att kostnaderna kan komma
att uppgå till ca en miljard kronor årligen med nuvarande inflation och ränta.
Med en realränta på 3-5 procent kan årliga avskrivningar på mellan en halv och
två miljarder uppstå. Systemets instabilitet beror framför allt på att endast en
procentenhets högre ränta eller lägre inflation kan leda till ytterligare
300-700 miljoner kronor i ökade avskrivningskostnader. Ett avskaffande av
avskrivningen vid 65 års ålder minskar denna statsfinansiella risk och ger
samtidigt tydliga incitament till den enskilde att hålla nere skuldsättningen.

5 Studiebidrag i förhållande till utbildningens omfattning och uppnådda
prestationer

Regeringens förslag: För studerande vid universitet och högskolor avpassas
studiebidragets storlek fr.o.m. den andra terminen i utbildningen i förhållande
till tidigare uppnådda studieresultat i form av avklarade poäng. Studiebidrag
kan således lämnas även för poäng som innebär en återhämtning av en tidigare
försening. Mellanskillnaden mellan studiebidraget och studiemedlens totalbelopp
får utgöras av studielån.

För studerande i övrig studiemedelsberättigande utbildning lämnas studiebidrag
under den tid som motsvarar utbildningens totala omfattning och längd enligt
fastställd studieplan. Den som försenas i studierna kan beviljas studielån.
I studiestödslagen (1973:349) tas in bemyndiganden för regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i dessa avseenden.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler lämnas studiemedel för
läsår eller del av läsår under vilket den studerande bedriver studier. Krav
ställs på att studierna skall vara framgångsrika. Den som börjar en
högskoleutbildning eller en annan eftergymnasial utbildning beviljas studiemedel
i en eller två terminer utan att någon prövning görs av hans eller hennes
lämplighet för studierna. Därefter beviljas studiemedel för fortsatta studier
bara om det med hänsyn till de uppnådda resultaten är sannolikt att studierna
kommer att slutföras inom normal tid. Hänsyn skall tas till förhållanden av
personlig natur som kan antas ha inverkat på studieresultaten. Det ankommer på
Centrala studiestödsnämnden (CSN) att utfärda nödvändiga föreskrifter för
tillämpningen av reglerna.
I de högskoleutbildningar där många studenter har en förlängd studietid anses
30 poäng av 40 under ett år, eller 15 poäng under en termin vara ett
tillräckligt studieresultat. Det gäller främst de humanistiska och
samhällsvetenskapliga områdena, men också t.ex. juristutbildning och
civilingenjörsutbildning. I andra utbildningar till t.ex. förskollärare,
sjuksköterska, jägmästare, skådespelare samt alla s.k. eftergymnasiala
utbildningar utanför universitet och högskolor krävs normalt att studierna
fullgörs på tid enligt studieplan. Även för studerande som söker studiemedel för
studier på grundskole- eller gymnasieskolenivå gäller krav på att studierna
skall bedrivas i normal takt.
Studiestödet bör vara så utformat att det kontinuerligt bidrar till
effektivitet i utbildningsverksamheten. Genom att studietiderna hålls nere kan
också studentens skuldsättning minska.
Utgångspunkten för en förändring bör vara att studiebidrag lämnas för tid som
motsvaras av utbildningens/kursens omfattning uttryckt i antal poäng eller tid
enligt studieplan. Eventuella förseningar i studierna bör kunna accepteras i
stort sett enligt nuvarande praxis, men studiestödet bör då bestå av enbart lån.
När det gäller universitet och högskolor bör denna princip innebära att
bidraget fr.o.m. den andra terminen i studierna avpassas i förhållande till de
uppnådda studieresultaten under föregående termin. På det sättet kommer
subventionen i form av bidrag att i stort sett svara mot utbildningens
omfattning, även i det fall studierna försenas.
Finansieringsmöjligheterna för den enskilde förändras alltså inte. Den som
börjar en högskoleutbildning kan i fortsättningen på samma sätt som idag söka
studiemedel för en eller två terminer. Den normala studietiden under ett år är
40 veckor motsvarande 40 poäng. Under första terminen utbetalas bidrag och lån,
eller bara bidrag till den som inte vill ha lån, för 4,5 månader motsvarande 20
poäng. Under efterföljande termin betalas ett lika stort totalbelopp ut, men
bidraget avpassas i förhållande till de uppnådda poängen under föregående
termin. Den som t.ex. klarat 16 poäng under första terminen får under andra
terminen ett bidrag som är 80 % av maximalt bidrag (16/20). Lånedelen ökar med
samma belopp som bidragsdelen minskar. Om 20 poäng klaras under den andra
terminen blir bidraget under tredje terminen 100 % av maximalt bidrag. Tas
förseningen igen under termin 2, dvs. 24 poäng klaras av, blir bidraget under
tredje terminen 120 % av maximalt bidrag. Lånedelen minskar i motsvarande grad.
Om särskilda skäl finns bör det vara möjligt att bortse från viss försening i
studierna. Det bör i första hand kunna ske för den som varit sjuk en tid.
Principen om studiebidrag i förhållande till uppnådda poäng bör givetvis inte
innebära att de övergripande kraven på studieframgång sätts ur spel, eller att
längre studieförseningar skall kunna finansieras genom ett ökat låneutnyttjande.
Bestämmelserna i studiestödslagen om krav på en god studieprognos bör alltså
behållas. För den som söker studiemedel första gången för två terminer får
enligt gällande regler någon prövning av studieprognosen inte göras förrän efter
utgången av detta första år. Någon ändring av denna bestämmelse föreslås inte.
För den som första gången beviljats studiemedel för endast en termin har CSN en
jämförelsevis mild praxis. Det bör som hittills vara möjligt för CSN att beakta
förhållanden av personlig natur som bedöms ha inverkat på studieresultaten. Det
förutsätts att samarbete etableras mellan CSN och institutionerna och att de
samrådsgrupper, i vilka studeranderepresentation förekommer, fortsätter som
hittills.
Den som under en termin studerar på halvfart och har studiemedel för
deltidsstudier, men övergår till heltidsstudier terminen därpå, drabbas givetvis
inte av någon reduktion om vederbörande har klarat deltidsstudierna. Till den
som läser i snabbare takt än vad som förutsätts förhöjs inte studiebidraget. Så
sker inte heller i dagens system. Om däremot en student deltar i utbildning som
universitet eller högskolor erbjuder under sommaren skall studiemedlen och den i
stödet ingående bidragsdelen öka i relation till den ökade studieomfattningen
enligt gällande regler.
Lagtekniskt bör regeringens förslag genomföras på det sättet att det i en ny
bestämmelse i studiestödslagen, 4 kap. 24 a §, lämnas ett bemyndigande för
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att föreskriva att det
studiebidrag som annars skulle lämnas enligt 4 kap. 24§ skall minskas eller ökas
i förhållande till tidigare studieresultat.
Till studerande i eftergymnasial utbildning utanför universitet och högskolor
samt i sammanhållna utbildningar på gymnasial nivå är den nämnda ordningen inte
tillämplig. Studierna vid dessa utbildningar fullföljs i allmänhet enligt en
studieplan. Principen om bidrag för fastställd studietid innebär alltså i
alldeles övervägande antalet fall ingen förändring jämfört med nuläget. För
eventuella, acceptabla förseningar bör lån kunna beviljas. Även här bör ett
bemyndigande lämnas för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att
meddela föreskrifter.
Det är angeläget att effekterna av studieresultatprövningen, dvs.
poänggränserna för rätt till studiestöd och reglerna om studiebidrag efter
prestation kontinuerligt följs upp i fråga om bl.a. effekterna för utbildningar
med en annorlunda uppläggning, påverkan på rekryteringen till utbildning samt
samspelet med andra stödformer och trygghetssystem. Rapportering bör ske i
samband med de fördjupade anslagsframställningarna.

6 Studerande i komvux

Regeringens förslag: För studerande i kommunal och statlig vuxenutbildning som
inte bedriver studier på heltid avpassas beloppet för studiemedel, särskilt
vuxenstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa i förhållande till
studiernas omfattning under terminen.
Skäl för regeringens förslag: För närvarande uttrycks studieomfattningen i
komvux när det gäller studiestöd i s.k. studiestödspoäng. Det är CSN som
fastställer studiestödspoäng för varje ämne/kurs samt antalet poäng för heltid
respektive deltid.
Den som studerar på minst halvtid har rätt till deltidsstudiestöd, i princip
hälften av ett helt studiestöd. I de flesta utbildningar fungerar det relativt
väl, eftersom utbildningen som regel är upplagd på halvfart. I komvux däremot,
där utbildningen bygger på ett kurssystem, är reglerna ofördelaktiga för somliga
studerande. Den som har en studieomfattning motsvarande 75 % av heltid får inte
75 % av ett helt studiestöd utan 50 %. Detta har gjort att många studerande
fyller upp med kurser som de inte behöver för att komma upp till ett poängtal
som ger fullt studiestöd. Detta problem togs upp av Finvux-utredningen (Ett
samordnat studiestöd, SOU 1991:65), som också föreslog en övergång till
flexiblare regler.
Regeringen föreslår att studiestödet till deltidsstuderande som läser på minst
halvtid i fortsättningen avpassas i förhållande till studiernas omfattning. En
sådan ändring kan - förutom att de ekonomiska möjligheterna vid deltidsstudier
förbättras - bidra till att studieavbrotten minskar. Ändringen kan också få till
effekt ett bättre resursutnyttjande i komvux.
De förändrade reglerna bör avse både studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd
(svux) och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa). Det bör ankomma på
regeringen eller den myndighet som regeringen utser att meddela närmare
bestämmelser om studieomfattning för rätt till studiestöd för deltidsstuderande.
Den grundläggande regeln om att storleken av studiestödet skall kunna betämmas i
förhållande till studiernas omfattning bör dock tas in dels i en ny paragraf, 4
kap. 14 §, i studiestödslagen, dels i 7 kap. 7 §. Genom en ändring i 2 § lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa blir regeln också
tillämplig på särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.
Riksdagen har under hösten 1993 fattat beslut om införande av ett system med
gymnasiepoäng i gymnasieskolan. Systemet avses också gälla gymnasial
vuxenutbildning. För varje ämne inom gymnasial vuxenutbildning motsvarar antalet
gymnasiepoäng det minsta antalet garanterade undervisningstimmar i
gymnasieskolan enligt den av riksdagen fastställda timplanen (skollagen
1985:1100, bilaga 2). Begreppet poäng bör också kunna användas för
undervisningstimmar i grundläggande vuxenutbildning enligt fastställd timplan
(förordningen 1992:403 om kommunal vuxenutbildning, bilaga 1). Timplaner för
påbyggnadsutbildning fastställs av Statens skolverk.
När det gäller att bestämma studieomfattning för heltid och deltid i komvux bör
det vara rimligt att utgå från reglerna om undervisningstimmar (poäng) enligt
skolförfattningarna istället för studiestödspoäng. Vidare bör frågan prövas
huruvida komvuxstuderande i likhet med universitetsstuderande skall erhålla
bidrag i förhållande till tidigare studieresultat.

7 Återbetalningssystemet

Återbetalning skall, enligt nuvarande regler, ske med ett årligt belopp om 4 %
av låntagarens inkomst två år tidigare. Låntagaren kan alltså inte direkt
påverka storleken på inbetalningarna, annat än genom s.k. frivilliga
inbetalningar. Det är med andra ord knappast möjligt för låntagaren att
överblicka när skulden kommer att vara slutbetald. Många oroas också över att
skulden stiger i början av återbetalningsperioden trots att betydande
inbetalningar görs.
En annan väsentlig nackdel är att systemet kan inbjuda till onödigt hög
skuldsättning, eftersom skuldens storlek inte påverkar de årliga avgifterna.
Reglerna om avskrivning av skulden för den som fyllt 65 år kan verka i samma
riktning.
Regeringen anser att återbetalningssystemet bör förändras och föreslår att det
sker enligt följande huvudprinciper. Inriktningen är att de nya
återbetalningsvillkoren skall gälla för låntagare som första gången beviljas
studielån fr.o.m. den 1 juli 1995.

7.1 Två återbetalningsvägar

Regeringens förslag: Det skall finnas två alternativa återbetalningssystem, dels
ett inkomstrelaterat system, dels ett annuitetslånesystem.
Skälen för regeringens förslag: Som beskrivits i det föregående medför de
nuvarande reglerna för återbetalning av studielån att den enskilde har svårt att
överblicka de verkliga ekonomiska konsekvenserna av skuldsättningen. Risk finns
också för ett onödigt högt låneutnyttjande. Därigenom riskerar staten stora
avskrivningar i framtiden.
Samtidigt bör framhållas att ett inkomstrelaterat system har flera förtjänster.
Bland annat gynnar det låntagare som har relativt låga löner och höga skulder
genom att återbetalningsskyldigheten anpassas till betalningsförmågan.
Tillsammans med anståndsregler leder det till att orimliga återbetalningskrav
undviks. Administrationen är dessutom i viss mening relativt enkel, bl.a. med
hänsyn till att uppskov med återbetalningen endast behöver förekomma i liten
utsträckning.
Regeringen förordar därför att möjligheten till inkomstrelaterad återbetalning
skall erbjudas även fortsättningsvis. Det finns emellertid också anledning att
låta den studerande få välja återbetalning i form av annuiteter. Ett
annuitetslån innebär att de nominella inbetalningarna är i princip lika stora
varje år under en bestämd återbetalningstid.
Genom de alternativa systemen ges låntagaren redan från början möjlighet att
avgöra vilken form av återbetalning han eller hon vill ha, beroende av om det är
återbetalningstidens längd eller den årliga andelen av inkomsten som upplevs som
viktigast. Detta bör också bidra till att öka medvetenheten hos de studerande om
att det kostar att låna pengar och att lån skall betalas tillbaka. Ur
statsfinansiell synpunkt spelar val av teknik inte någon roll, så länge som
räntan motsvarar statens upplåningskostnader och avskrivningsriskerna minimeras.
De senast nämnda frågorna behandlas längre fram.

7.2 Ränta

Regeringens bedömning: Frågan om principerna för upplåning och räntesättning bör
utredas.
Skälen för regeringens bedömning: Den ränta som belastar studielån avser att
spegla de verkliga kostnaderna för statens upplåning. Denna ränta är väsentligt
lägre än vad en student skulle få som en kredit i bank utan annan säkerhet än
sin framtida kompetens och inkomst.
För närvarande fastställs räntan på studielån för varje kalenderår av
regeringen, som också bestämmer de avgifter för administrativa kostnader som får
tas ut enligt 8 kap. 1 § studiestödsslagen (1973:349). Under år 1994 är räntan
7,4 % efter avdrag för skatteeffekt.
Räntan med hänsyn tagen till avdragsrätten i skattesystemet tas fram av
Riksgäldskontoret (RGK). Den beräknas som 70 % av den ovägda genomsnittsräntan
för kontorets statsskulds-, växel- och statsobligationsemissioner under de tre
senaste åren. Till räntan läggs en avgift på 0,01 procentenhet för
administrationskostnader. CSN debiteras samma räntesats på sin skuld hos RGK som
låntagaren debiteras av CSN. CSN betalar eventuella kreditförluster, vilka i sin
tur belastar statsbudgeten.
Den ränta som tillämpas både från RGK gentemot CSN och från CSN gentemot den
enskilde medför en ränterisk för staten. Detta beror på att räntan baseras på en
löptid som inte överensstämmer med de faktiska löptiderna på lånen. Regeringen
avser att ge CSN i uppdrag att i samråd med RGK utarbeta och lämna förslag till
principer för upplåning och räntesättning. I det sammanhanget bör prövas om skäl
finns att överge den nuvarande principen att räntan skall baseras på statens
genomsnittliga upplåningsränta under föregående treårsperiod.

7.3 Inkomstrelaterad återbetalning

Regeringens bedömning: Det nuvarande inkomstrelaterade återbetalningssystemet
behålls som ett alternativ.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt nuvarande regler skall återbetalningen
ske med 4 % av den sammanräknade inkomsten av tjänst, näringsverksamhet och
kapitel enligt senaste taxering, dvs. inkomsten två år före avgiftsåret. Med
hänsyn till att den inkomst på vilken återbetalningen grundar sig är två år
gammal, blir den faktiska belastningen oftast mindre än vad den procentuella
andelen ger sken av.
Övervägande skäl talar för att ett i princip oförändrat inkomstrelaterat
återbetalningssystem behålls.
Regeringen har övervägt införande av bruttoränta och avdragsgillhet i systemet
för att åstadkomma ökad likhet mellan detta system och konventionella lån.
Skillnaderna mellan den inkomstrelaterade återbetalningen och andra kreditformer
är emellertid så stora att ett införande av bruttoränta saknar relevans.
Regeringen anser därför att den nuvarande nettoränteprincipen bör bibehållas för
den inkomstrelaterade återbetalningen.

7.4 Annuitetslån

Regeringens förslag: I annuitetslånesystemet skall studielån återbetalas i form
av lika stora betalningar under en bestämd återbetalningstid.
Återbetalningstidens längd skall i första hand vara beroende av skuldens
storlek, men hänsyn skall också tas till den återbetalningsskyldiges ålder.
Räntan skall vara fast under bestämda perioder av återbetalningstiden. Från och
med det år återbetalningen börjar debiteras låntagaren full ränta som är
avdragsgill i skattehänseende. Under studietiden, den återbetalningsfria tiden
och under perioder med helt anstånd med återbetalningen löper lånet med
nettoränta.
Skälen för regeringens förslag: Den som väljer annuitetslån önskar sannolikt
klara av återbetalningen så snart som möjligt och är beredd att avsätta en viss
summa pengar årligen för detta. Ett snabbt återflöde av lånemedel minskar också
statens behov av ytterligare upplåning.
Det är rimligt att återbetalningstidens längd avpassas till skuldens storlek.
För den som har en skuld under 50 000 kronor bör återbetalningstiden aldrig vara
längre än 10 år. Är skulden ungefär 100 000 kronor bör en återbetalningstid på
ca 15 år vara rimlig. En utgångspunkt bör vara att återbetalningstiden bara i
undantagsfall är längre än 30 år. Det bör emellertid vara möjligt att göra en
bedömning i det enskilda fallet och komma överens med låntagaren om en
återbetalningsplan. Hänsyn måste emellertid också tas till låntagarens ålder.
Annuiteter som sträcker sig längre än till dess att låntagaren fyller 70 år bör
som regel inte medges.
Annuitetslånesystemet bör i så hög grad som möjligt efterlikna motsvarigheterna
på den vanliga lånemarknaden vad konstruktionen beträffar. Regeringen föreslår
därför att annuitetslånen från och med det år då återbetalningen börjar löper
med bruttoränta och att avdragsrätt för sådana erlagda räntor införs. Inför
deklarationen lämnar CSN uppgifter om skuldens storlek och hur mycket räntor som
låntagaren har påförts under året. Den faktiska avgiften blir normalt lägre i
början av återbetalningsperioden om räntorna görs avdragsgilla.
De nuvarande studielånen skiljer sig från andra kommersiella lån genom att
studenten är befriad från att betala räntor och amorteringar under studietiden
och under den återbetalningsfria tiden. Upplupna räntor, efter avdrag för
skatteeffekten, läggs istället till kapitalskulden. Regeringen anser att denna
princip bör gälla också i det nya systemet. Den studerande bör alltså debiteras
en icke avdragsgill nettoränta också i annuitetssystemet under denna tid.
Anledningen till det är att alla studerande inte kan antas ha så stora inkomster
att, om bruttoränta debiteras, avdragsrätten kan utnyttjas i sin helhet.
Liknande förhållanden kan uppstå för en låntagare som är återbetalningsskyldig,
men får helt anstånd med betalningen på grund av nya studier eller annan
anledning. Även i sådana fall bör skulden påföras nettoränta och därmed
bortfaller rätten till skatteavdrag.

7.5 Avskrivning

Regeringens förslag: Någon rätt till avskrivning av skuld vid 65 års ålder skall
inte finnas i återbetalningssystemen. Studielån skall fortfarande skrivas av på
grund av dödsfall.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler avskrivs den skuld som
är kvar när låntagaren fyller 65 år. Även dessförinnan sker avskrivning vid
dödsfall och om det finns synnerliga skäl. Sådana synnerliga skäl kan t.ex. vara
varaktigt nedsatt betalningsförmåga på grund av sjukdom eller handikapp.
Genom ett slopande av avskrivningsmöjligheten vid 65 år fastslås lånets
egenskap av lån. Därigenom får den enskilde tydliga incitament för effektiva och
målinriktade studier varigenom skuldsättningen också hålls nere.
Möjligheterna till avskrivning på grund av dödsfall samt på grund av synnerliga
skäl, t.ex. vid förlängd studietid på grund av handikapp bör finnas kvar och
kostnaderna bör liksom hittills belasta statsbudgeten.
De nuvarande reglerna om avskrivning av lån för gymnasiala studier för den som
går vidare till universitet eller högskola bör också vara oförändrade tills
vidare. Frågan bör behandlas i samband med det fortsatta beredningsarbetet
rörande bl.a. vuxenstudiestödet. Reglerna om sjukförsäkring för studerande, som
i vissa fall innebär avskrivning av lån, bereds för närvarande inom
Utbildningsdepartementet. Tillsammans med anståndsreglerna leder dessa
avskrivningsmöjligheter till att orimliga återbetalningskrav inte skall kunna
uppkomma.

7.6 Studerande som fått lån enligt nuvarande regler fortsätter i samma system

Regeringens förslag: För den som har fått studielån enligt nuvarande regler
skall, om nytt studielån beviljas, återbetalningsvillkoren inte ändras.
Skälen för regeringens förslag: Det kommer att finnas studerande som, när de
nya lånereglerna träder i kraft, redan har lån enligt 1989 års regler och kanske
också i det system som gällde före år 1989. Det gäller dem som är mitt uppe i
utbildningen, men det kan också gälla dem som återupptar studier efter en period
av annan verksamhet.
Denna komplikation inträder vid varje större förändring av lånesystem. Vid
införandet av 1989 års system gjordes en strikt åtskillnad av lån beviljade före
och efter den första januari 1989. Studerande vars studier inte var avslutade
blev alltså registrerade som låntagare i båda systemen. En särskild
samordningsregel infördes som innebar att för dessa låntagare skulle avgiften
inte behöva bli högre än motsvarande 5 % av inkomsten. Ordningen har varit
administrativt betungande för CSN.
För att undvika liknande administrativa svårigheter vid övergång till nya
låneregler bör gälla att den som har lån enligt 1989 års regler för studier före
den 1 juli 1995 skall återbetala även nya lån enligt dessa regler.
För dem som får lån enligt de kommande föreslagna reglerna och som dessförinnan
har lån enligt reglerna före 1989 är det knappast nödvändigt att införa någon
särskild samordningsregel. Dels är det svårt att samordna ett lån där räntan är
avdragsgill med ett lån med icke avdragsgill ränta, vilket skulle bli fallet vid
en samordning med annuitetslånesystemet. Dels torde det som regel vara fråga om
kortare studieperioder i dessa fall. Låntagarna kan lämpligen erbjudas
återbetalning i form av annuiteter, där storleken av tidigare lån kan beaktas
vid bestämmande av återbetalningstidens längd.

7.7 Lagteknisk reglering

Återbetalningen av studielån regleras såvitt avser lån tagna fr.o.m. år 1989 i 8
kap. studiestödslagen (1973:349). I fråga om studielån som tagits dessförinnan -
s.k. återbetalningspliktiga studiemedel - gäller enligt övergångsbestämmelser
till lagen (1988:877) om ändring i studiestödslagen äldre bestämmelser.
Ett genomförande av de principförslag avseende återbetalningssystem, som
regeringen nu lägger fram, kräver ändringar i bl.a. studiestödslagens 8 kap.
Regleringen där bör avse såväl bestämmelserna om återbetalning av lån enligt det
nuvarande återbetalningssystemet som de som föreslås gälla i de nya systemen.
Detta innebär en så genomgripande omreglering att det nuvarande 8 kapitlet bör
upphävas och ersättas med ett nytt. Genom att behålla de bestämmelser som gäller
för det nuvarande systemet i själva lagen vinns också den fördelen att
eventuella framtida justeringar på ett tydligt och överskådligt sätt kan göras
där och inte genom övergångsbestämmelser. Mot denna bakgrund och då den
författningstekniska regleringen av annuitetssystemet kräver ytterligare
överväganden, är regeringen inte beredd att nu lägga förslag till
lagbestämmelser. Om riksdagen godkänner de nu föreslagna principerna bör förslag
i den delen kunna föreläggas riksdagen under hösten 1994 och den nya regleringen
kan då träda i kraft den 1 juli 1995.

8 Studiebidragets nivå

Regeringens förslag: Studiebidraget i studiemedlen höjs så att det motsvarar 30
% av totalbeloppet. Höjningen skall träda i kraft den 1 januari 1996.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 kap. 13 § studiestödslagen (1973:349)
är studiemedlens totalbelopp 9,75 % av basbeloppet för varje 15-dagarsperiod för
en heltidsstuderande och för varje 30-dagarsperiod för en deltidssstuderande.
Därav är studiebidraget 2,71 % av basbeloppet, eller 27,8 % av totalbeloppet.
De nämnda betämmelserna innebär att totalbeloppet i studiemedel för nio månader
under år 1994 är 61 780 kronor, varav 17 171 kronor är studiebidrag. Det totala
beloppet per månad är 6 864 kronor varav bidraget är 1 908 kronor.
De besparingar som uppstår genom de föreslagna regeländringarna gör det möjligt
att höja bidragets andel till 2,94 % av basbeloppet per 15-dagars period, vilket
innebär 30 % av totalbeloppet. Det innebär räknat på 1994 års basbelopp att
bidraget höjs med 160 kronor per månad och för ett normalläsår om nio månader
med 1 450 kronor.
Förslaget medför en ändring i 4 kap. 24 § studiestödslagen.

9 Administration

De föreslagna regeländringarna medför vissa kostnader av engångskaraktär.
Dessutom kan det i viss utsträckning bli fråga om ökade utgifter för information
och driftomläggningar. Vissa besparingar torde emellertid också uppstå, t.ex.
genom minskat antal omprövningsärenden. Regeringen kommer att uppdra åt CSN att
lämna en närmare redogörelse för de administrativa konsekvenserna av de
föreslagna systemförändringarna.

10 Det fortsatta reformeringsarbetetDe nu föreslagna förändringarna bör, som
regeringen tidigare framhållit, ses som ett första steg i en utveckling av
studiestödet. En strävan är därvid att uppnå en bred uppslutning kring
förnyelsen av systemet, varför, som nämnts tidigare, en utredning med
parlamentarisk representation bör tillkallas.
En fortsatt reformering av studiestödssystemet bör ta fasta på:
- En långsiktigt förbättrad stimulans till utbildning. Den huvudsakliga metoden
bör vara att minska risken för hög skuldsättning, vilket kan göras såväl med
goda incitament till effektiva studier och ett minskat låntagande som med en
höjd bidragsandel.
- En större rättvisa. Det kan åstadkommas genom högre grad av enhetlighet i
systemet såsom att studier på samma nivå och med samma inriktning i princip
ger samma stöd. Därvid bör också samspelet med andra trygghetssystem och
stödformer beaktas.
- Behovet av att stimulera fördjupningsstudier. Därvid bör bl.a. olika inslag
av premier eller avskrivningar kunna prövas.
- De statsfinansiella restriktionerna. Statens kostnader för utbildning,
innefattande såväl de direkta utbildningskostnaderna som studiestödet bör ses
som en helhet. Därav följer att fördelningen dem emellan inte är given.
Medlen för studiestöd bör kunna utnyttjas mer effektivt och ökade
avskrivningskostnader undvikas.
Till de andra frågor som bör behandlas i det fortsatta utredningsarbetet hör
inkomstprövningsreglerna och det s.k. fribeloppets nivå, antalet terminer som
studiestöd skall kunna beviljas, den övre åldersgränsen för rätt till stöd,
utformningen av prestationskraven för rätt till studiestöd m.m.

11 Specialmotivering

Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
4 kap.
14 §
Genom denna bestämmelse införs en möjlighet att för deltidsstuderande i kommunal
och statlig vuxenutbildning anpassa storleken av utgående studiemedel i
förhållande till studiernas omfattning. Det är här fråga om en anpassning av
såväl studiebidrag som lån. Enligt 4 kap. 5 § studiestödslagen har studerande
rätt till studiemedel såväl vid heltidsstudier som vid deltidsstudier på minst
halvtid. Av 4 kap. 13 och 24 §§ framgår dock att studiemedel endast utgår med
halvt belopp även för deltidsstudier som omfattar mer än halvtid. Av den nya
bestämmelsen följer att studiemedel skall kunna bestämmas i förhållande till
studieomfattningen då denna ligger mellan 50 och 100 procent. Förslaget har
behandlats närmare under avsnitt 6. Avsikten är att regeringen eller Centrala
studiestödsnämnden skall meddela föreskrifter om tillämpningen. En motsvarande
ändring föreslås i 7 kap. 7 § studiestödslagen för studerande med särskilt
vuxenstudiestöd samt i 2 § lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa för studerande med sådant stöd.
24 §
I paragrafen regleras storleken av studiebidraget i förhållande till
basbeloppet. Där anges också hur stor del av en minskning av de totala
studiemedlen som skall falla på studiebidraget. Ändringarna i första stycket
innebär dels att studiebidraget kan beräknas annorlunda om det följer av
bestämmelse som avses i 24 a §, dels att relationen mellan bidrag och lån i fall
som avses i 14 § skall beräknas på samma sätt som när det gäller minskning av
studiemedel på grund av den i studerandes inkomst.
Ändringen i andra stycket kommenteras under 24 a §.
24 a §
I bestämmelsen, som är ny, ges ett bemyndigande till regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva att den del av utgående
studiemedel som utgörs av studiebidrag för studerande vid vissa utbildningar
skall kunna lämnas i förhållande till tidigare studieresultat. Förslaget bakom
bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 5. På grund av förslaget görs ett
förtydligande i 24 § om att i den utsträckning studiebidragsdelen minskas kan i
stället studielån lämnas upp till det totala studiemedelsbelopp som utgår. I 24
och 24 a §§ har också markerats att det bidragsbelopp som skall kunna minskas
eller ökas är det belopp som räknats fram enligt 24 § och de föreskrifter som
avses där.
De utbildningar som omfattas av bestämmelsen är utbildningar vid statliga
universitet och högskolor, kommuners och landstings grundläggande
högskoleutbildningar samt utbildningar för vilka enskilda utbildningsanordnare
enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina fått rätt att
utfärda examina. För statliga universitet och högskolor och för kommuners och
landstings grundläggande högskoleutbildningar anges enligt 7 kap. 2 §
högskoleförordningen (1993:100) omfattningen av utbildningen enligt ett
poängsystem, där varje poäng motsvarar heltidsstudier under en vecka. I den till
högskoleförordningen bilagda examensordningen anges de poäng som krävs för en
viss examen. I den utsträckning enskilda utbildingsanordnare ges rätt att
utfärda examina som omfattas av examensordningen gäller poängsystemet också för
dem.
24 b §
I bestämmelsen ges regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
bemyndigande att föreskriva att studiemedel i form av studiebidrag till
studerande vid andra utbildningar än som avses i 24 a § skall få lämnas endast
för tid som enligt fastställd studieplan motsvarar utbildningens totala
omfattning och längd. Denna bestämmelse kan komma att omfatta alla sådana
utbildningar som inte berörs av 24 a § eller som inte ingår i den offentliga
gymnasieskolan eller sådan motsvarande fristående utbildning.
Bakgrunden till bestämmelsen har behandlats närmare i avsnitt 5.
7 kap.
7 §
De nya bestämmelserna i tredje och fjärde stycket motsvarar innehållsmässigt den
nya bestämmelsen i 4 kap. 14 §. I övrigt har några smärre språkliga justeringar
gjorts i paragrafen.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd
för arbetslösa
2 §
De nya bestämmelserna i 7 kap. 7 § tredje och fjärde stycket blir genom en
hänvisning i 2 § i denna lag också tillämplig för studerande med särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa. Det innebär alltså att storleken av det
särskilda vuxenstudiestöd för arbetslösa som annars skulle lämnas får bestämmas
i förhållande till studiernas omfattning om utbildningen bedrivs på mer än
halvtid men mindre än heltid.

Utbildningsdepartementet
Utdrag ut protokoll vid regeringssammanträde den 14 april 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Björck, Davidson, Unckel, P. Westerberg, Ask
----------------
Regeringen beslutar proposition 1993/94:156 Vissa förändringar i
studiestödssystemet.
Rättsdatablad

-------------------------------------------------
Författningsrubrik Bestämmelser Celexnummer för
som inför, bakomliggande
ändrar, upphäver EG-regler
eller upprepar ett
normgivnings-
bemyndigande

-------------------------------------------------
Studiestödslagen 4 kap. 14, 24 a
(1973:349) och 24 b §§,
7 kap. 7 §