Riksdagens Skrifvelse N:ö 105

Riksdagsskrivelse 1891:105

Riksdagens Skrifvelse N:ö 105.

9

N:o 105.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1891.

_ Andra Kammaren 14

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kong!. Maj:ts
proposition angående förbud för barn att nattetid idka
viss försäljning rn. rn.

(Lagutskottets utlåtande n:o 49.)

Till Konungen.

Uti proposition den 1 innevarande månad har Eders Kongl. Maj:t
äskat Riksdagens yttrande öfver ett propositionen bilagdt förslag till förordning
angående förbud för barn att nattetid idka viss försäljning m. m.

Riksdagen har med hänsyn till de menliga följder, som minderårigas
användande till kolportering å gator och andra offentliga ställen i stad
af tidningar, kramvaror och annat dylikt medföra så väl i sanitärt som
i moraliskt hänseende, ansett åtgärder böra vidtagas i syfte att inskränka
rätten att använda minderåriga till dylik kolportering; och har Riksdagen
vid granskning af bestämmelserna i det föreliggande förslaget icke funnit
skäl till någon erinran utom beträffande 4 §.

Af den senare punktens i berörda paragraf sammanställning med
den förra framgår nemligen, att äfven för de fall, som i den senare
punkten afses, straff enligt bestämmelserna i den förra punkten skall
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 20 luft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 105.

drabba ej mindre den eller dem, hvilka vården om barnet åligger, än
ock den, för hvars räkning utbjudandet eller utdelningen skett, då ju
äfven i detta fall den objektiva förutsättningen för straffbudets tillämplighet
förbudets öfverträdande föreligger. Det synes Riksdagen
emellertid hvarken af behof påkalladt eller med allmänna straffrättsgrundsatser
fullt förenligt att stadga straff för den varuegare tidningsredaktör
eller annan som kan ådagalägga, att ifrågakomna försäljning
egt rum i strid mot uttryckligen meddelad föreskrift.

Härjemte har Riksdagen ansett sig böra fästa uppmärksamhet derå,
att uti det föreliggande författningsförslaget saknas stadgande om meddeladt
förbuds kungörande. Om än med visshet kan förutsättas, att
myndigheterna icke skola underlåta att vederbörligen kungöra beslut
rörande sådant förbud, synes dock lämpligt, att författningen derom
innehåller föreskrift; och torde vid affattande af sådan föreskrift kunna
hemtas ledning från 20 § ordningsstadgan för rikets städer samt 24 §
helsovårdsstadgan.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen, i anledning
af propositionen, för Eders Kongl. Maj:t anmäla,

dels att 4 § i förslaget synas böra affattas så, att deri stadgade
straff för den, för hvars räkning utbjudandet eller utdelningen skett,
icke är tillämpligt, derest det ådagalägges, att han uttryckligen förbjudit
utbjudandet eller utdelningen på otillåten tid, dels ock att i författningen
ansetts böra införas föreskrift angående kungörande af meddeladt
förbud.

Stockholm den 14 maj 1891.

Med undersåtlig vördnad.