Riksdagens Skrifvelse N:o 88

Riksdagsskrivelse 1895:88

Riksdagens Skrifvelse N:o 88.

7

N:o 88.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 maj 1895.
Andra Kammaren den 16

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om utarbetande och framläggande
af förslag till lag angående in- och utländska
försäkringsanstalters verksamhet i Sverige.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n.-o 1) utlåtande n:o 10.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 13.)

Till Konungen.

Uti en hos Riksdagen väckt motion har framhållits behöfligheten
af en särskild försäkringslag, innehållande fullständiga och fullt betryggande
bestämmelser rörande in- och utländska försäkringsanstalters
verksamhet i Sverige. Det mellan ett försäkringsbolag och en enskild
försäkringstagare afslutade försäkringsaftalet grundade sig, särskilt, i
fråga om lifförsäkring, på så vidlyftiga statistiska undersökningar och
så invecklade matematiska beräkningar, att det för den enskilde vore
omöjligt att kontrollera rigtigheten af eller soliditeten hos försäkringsaftalets
detalj bestämmelser. Det vore jemväl af andra skäl af vigt, att
staten ingrepe och skyddade den stora del af Sveriges befolkning, som
begagnade sig af försäkring under dess olika former. Den nu gällande
kortfattade kungörelsen af den 22 oktober 1886 angående anordnande
af tillsyn å inländska försäkringsanstalter innefattade endast en samling
reglcinentariska föreskrifter angående anmälningar, uppgifters in -

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 88.

Bändande och offentliggörande m. in. samt vore såväl till form som i
tillämpning otillfredsställande. Frågans lösning vore att söka endast i
en af Konung och Riksdag stiftad försäkringslag. För åsigten om behöfligheten
af denna lag funnes äfven ett stöd i det intresse, som af
statsmagterna egnats åt sparbanksväsendet, samt i de skäl, som slutligen
ledde till 1892 års lag angående denna med försäkring närbeslägtade
form af ekonomisk förtänksamhet. Den för en ökad kontroll uppkommande
större kostnaden borde delvis bäras af de kontrollerade bolagen
sjelfva, hvilka hade ett med den försäkrade allmänhetens fullt
jemförligt intresse.

Vid granskning af förhållandena rörande försäkringsverksamheten
inom vårt land, hvarpå en, som det vill synas, välbefogad uppmärksamhet
sålunda rigtats, har Riksdagen funnit, att denna lika gagnande som
vigtiga verksamhet nått en betydande utveckling, och att, enligt 1893
års officiella uppgifter, de i vårt land opererande försäkringsanstalterna
vid nämnda års utgång ansvarade för, efter våra förhållanden, ganska
stora försäkringsbelopp.

I anledning häraf och då dels osunda tendenser inom detta område
äfven i vårt land synas hafva sökt vinna insteg, och dels förluster
på grund af oegentligheter och missförhållanden lätteligen kunna för
den försäkrade allmänheten uppkomma, ja delvis, ehuru i mindre skala,
redan förekommit, så synes det Riksdagen, som vore en effektiv lagstiftning
rörande denna vigtiga samhällsangelägenhet i hög grad af behofvet
påkallad.

I hufvudsak gillande de skäl för åtgärder i detta syfte, som ofvan
anförts, vill Riksdagen erinra, att denna fråga ingalunda är ny. Sedan
Eders Kongl. Maj:t redan år 1881 uppdragit åt landshöfdingen G. A.
Sjöcrona att utarbeta författningsförslag i ämnet, afgaf denne den 7
juli 1883 »underdånigt betänkande med förslag till författningar angående
försäkringsväsendets ordnande».

Sedermera vidtogos vid 1886 års riksdag mått och steg för anordnandet
af försäkringskontroll, i det att af sagda Riksdag äskades
och beviljades ett anslag å sjette hufvudtitelns extra ordinarie stat af
4,500 kronor för anordnande inom civildepartementet af kontroll å försäkringsanstalterna,
och den 22 oktober samma år utfärdades kungörelserna
»angående ordnande och tillsyn å inländska försäkringsanstalter»
samt »angående vilkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i
riket drifva försäkringsrörelse». Genom dessa kungörelser, hvilkas föreskrifter,
så vidt afses ett slutligt ordnande af ifrågavarande tillsyn,
enligt Riksdagens åsigt äro otillräckliga och ofullständiga, har man

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 88.

sökt att på våra försäkringsförhållanden i någon mån tillämpa publicitetssystemet;
och i enlighet härmed hafva för alla år, från och med
1887 till och med 1893, blifvit från civildepartementet utsända tabellariska
redogörelser, hvilka lemna en öfverblick öfver det svenska försäkringsväsendets
utveckling och ståndpunkt.

Riksdagen, som tagit del af nu omförmälda redogörelser, har dock
icke kunnat undgå att lägga märke till vissa brister hos desamma: dels
saknas åtskilliga statistiska uppgifter, som skulle sätta allmänheten i
tillfälle att bättre än hittills bedöma de olika försäkringsanstalterna;
dels saknas äfven behöfliga de talj upplysningar rörande placeringen af
de mycket stora kapital, som inom försäkringsanstalterna finnas hopsparade;
dels påträffas uppenbara felaktigheter rörande de utländska, i
Sverige opererande bolagen, särskild! med afseende på öfverensstämmelse
mellan uppgifterna från på hvarandra följande år; dels slutligen
utgöras samtliga dessa redogörelser af nakna siffror utan någon belysande
text.

Med anledning af hvad som sålunda anförts, har Riksdagen kommit
till den öfvertygelsen, att de nu gällande lagbestämmelserna för
försäkringsväsendet samt den deröfver utöfvade kontrollen icke innefatta
nöjaktig trygghet vare sig för den enskilde försäkringstagaren
eller för försäkringsväsendet i dess helhet.

Riksdagen anser alltså, att för detta verksamhetsfält förnyade lagstiftningsåtgärder
äro af nöden. Ett ytterligare stöd för denna sin
åsigt finner Riksdagen uti ingressen till den åberopade kungörelsen af
den 22 oktober 1880, hvari eu fullständig lagstiftning om försäkringsväsendet
uttryckligen ställes i utsigt. Visserligen borde enligt samma
ingress med en dylik fullständig lagstiftning anstå, intill dess en allmän
lag om svenska bolag hunne komma till stånd. Riksdagen finner emellertid
för sin del, att en särskild lagstiftning för försäkringsväsendet,
hvilken borde innehålla bestämmelser icke endast för de svenska, utan
äfven för de utländska, i Sverige opererande försäkringsanstalterna,
ingalunda står i ett så nära förhållande till en lagstiftning rörande bolag
i allmänhet, att icke en speciel lagstiftning rörande försäkringsanstalterna
bör ju förr desto hellre, oberoende af de nu föreliggande förslagen
till bolagslagstiftning, tagas under öfvervägande. Särskild! vill
Riksdagen framhålla, att angelägenheten af åtgärders snara vidtagande
i förevarande afseende väsentligen bestyrkes af den snabbhet, hvarmed
under de senare åren antalet nya såväl in- som utländska försäkringsföretag
i vårt land tillvuxit.

Riksdagen, som anser, att don trygghet, hvilken bör omgifva det
Bill. till Rilcsd. Vret. 18!),r>. 10 Sund 1 Afd 1 Band. 21 Raft. 2

10 Biksdagens Skrifvelse N:o 88.

svenska försäkringsväsendet, säkrast vinnes genom en af Konung och
Riksdag gemensamt antagen lag, i likhet med hvad som skett rörande
ett annat närbeslägtadt område, nemligen sparbanksväsendet, får med
anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, anhålla, det Eders Kongl.
Maj:t ville låta utarbeta och snarast möjligt för Riksdagen framlägga
förslag till en försäkringslag, innehållande fullständiga och fullt betryggande
bestämmelser rörande in- och utländska försäkringsanstalters
verksamhet i Sverige.

Stockholm den 16 maj 1895.

Med undersåtlig vördnad.