Biståndspengar till opinionsbildning

till Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Torsdagen den 28 maj fattade regeringen beslut om att Sida ska ta fram en ny strategi för sin kommunikations- och informationsverksamhet för biståndet. Eller som det stod i ärendelistan: ett uppdrag till Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) att ta fram underlag för informations- och kommunikationsverksamheten inom internationellt utvecklingssamarbete.

I den gällande informationsstrategin står: "Det är svårt att bedöma om Sidas egen informationsverksamhet har nått de resultat som den har syftat till. Vad gäller aktivitets- och räckviddsmål har verksamheten till viss del varit framgångsrik, men Sida har haft svårt att redovisa effekter av verksamheten. Sida har också haft en bristfällig uppföljning vad gäller effektivitet i kommunikations- och informationsarbetet. Myndigheten har dock inlett ett förändringsarbete för att utveckla sina metoder och verksamheter i syfte att öka effektiviteten och förbättra uppföljningen[1]".

Riksdagen har naturligtvis inte sett förslaget ännu men statsrådet Isabella Lövin har redan sagt i medierna ungefär vad det önskade utfallet är: biståndsmedel ska gå till mer opinionsbildning och till tankesmedjor och forskare för att få mer liv i debatten. Statsrådet angriper möjligen ett samhällsproblem som inte är särskilt omfattande. Bilden är snarare tvärtom: biståndsdebatten är livlig och det finns kunskap och stort engagemang hos medborgarna - det bekräftas också av den årliga SCB-mätningen på temat.

Det nya förslaget skapar otydlighet. Det är också viktigt hur de utmaningarna som nämns i den gällande strategin hanteras. Resultat och effekter måste kunna mätas och utvärderas.

Det är rimligt att informera om biståndet, men att opinionsbilda och ha statsfinansierade debattörer för biståndspengar är ett annorlunda politiskt ställningstagande.

Strategier måste ses över och utvecklas. Viktiga principer i en sådan strategi är: effektivitet, fortsatt utveckling av metoder och kanaler för kommunikation och att huvuduppdraget är att ge en korrekt bild av biståndet.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:

På vilket sätt kommer statsrådet att säkerställa att dessa viktiga principer finns med i den reviderade strategin?