den 26 juni
Svar på fråga
2012/13:599 Försämrad samhällsservice för företagarna och de boende i
Hagfors
Näringsminister Annie Lööf
Lars Mejern Larsson har frågat mig vilka åtgärder
jag avser att vidta för att samhällsservicen även ska fungera i glesbygden.
Regeringen verkar för att förbättra
förutsättningarna för att driva företag, arbeta och bo i alla delar av landet.
Tillgänglighet till olika typer av offentlig samhällsservice och kommersiell
service i form av dagligvaror och drivmedel är en viktig förutsättning för
attraktiva miljöer för boende och företagande.
Regeringen har under perioden 2009–2014
beslutat om 145 miljoner kronor i extra medel till utveckling av service i
gles- och landsbygder. Utöver detta beviljar även de aktörer i länen som har
ansvar för regionala tillväxtfrågor årligen ungefär 35 miljoner kronor i stöd
till butiker och drivmedelsstationer. Regeringen har dessutom beviljat
Riksorganisationen Hela Sverige ska leva ett bidrag på 45 miljoner kronor 2012–2015
för att bland annat stödja lokala servicelösningar.
Insatser som syftar till att förbättra tillgången
till service i gles- och landsbygder sker även ofta inom ramen för de regionala
serviceprogram som tagits fram i alla län.
Det finns flera skäl till att statliga myndigheter
behöver ha en lokal närvaro. I en del fall behöver myndigheten kunna ordna
personliga möten med handläggare eller annan personal. Den samverkan som i dag
finns mellan Försäkringskassan, Skatteverket och Pensionsmyndigheten medför att
service kan upprätthållas på många orter där det annars inte skulle vara
möjligt att ha lokal närvaro. Samtidigt har myndigheternas möjligheter att ge
service genom andra kanaler än det personliga mötet förbättrats. Genom telefon
och internet är det i dag möjligt att sköta många av de ärenden som tidigare
krävde ett personligt besök.
Det är enligt regeringen viktigt att överväga om
statliga myndigheters lokalisering i ökad utsträckning kan få en spridning över
landet. Det handlar om att noga pröva om myndigheter kan lokaliseras utanför
storstäderna, i första hand till länscentrum eller andra större orter. En
utgångspunkt vid ett sådant övervägande ska vara att myndigheterna ges goda
förutsättningar att bedriva sin verksamhet.