Handikappades möjligheter att vara aktiva i handikapporganisationer

den 24 maj

Svar på fråga

2006/07:1190 Handikappades möjligheter att vara aktiva i handikapporganisationer

Statsrådet Cristina Husmark Pehrsson

Hans Hoff har frågat mig om det är rimligt att man inte ska kunna få ersättning från socialförsäkringssystemet samtidigt som man innehar ett förtroendeuppdrag i en handikapporganisation och om jag avser att ta några initiativ i saken.

Enligt uppgift ifrågasätter Försäkringskassans länsorganisation i Halland ersättningen från socialförsäkringssystem i samband med vissa förtroendeuppdrag. Sådant uppdrag är till exempel ordförande, kassör eller sekreterare i en ideell lokal handikapporganisation där förtroendeuppdrag utförs under kvällstid i liten omfattning. Detta har lett till att flera förtroendevalda har lämnat sina uppdrag i handikapporganisationer.

Jag får därför meddela följande, med hänvisning till den vägledning om sjukersättning och aktivitetsersättning som gäller för Försäkringskassan (Vägledning 2004:9, version 5).

Genom att det formella kravet på arbetsförmågans nedsättning för rätt till hel aktivitets- eller sjukersättning är helt eller i det närmaste helt nedsatt, ges personer möjlighet att utnyttja en liten återstående arbetsförmåga i till exempel ideellt eller politiskt arbete utan att det formella kravet för rätt till aktivitets- eller sjukersättning ifrågasätts.

Vid bedömningen av om den försäkrade trots viss begränsad arbetsförmåga är berättigad till hel förmån, bör enligt nämnda vägledning följande beaktas.

För bedömning av arbetstiden bör utgångspunkten vara ett heltidsarbete i den sysselsättning, det uppdrag eller det förvärvsarbete den försäkrade kan utföra. Arbetstiden bör inte överstiga en åttondel av ett sådant heltidsarbete. Arbetsinkomst som inte överstiger en åttondel av den normala inkomsten på heltid i den sysselsättning, det uppdrag eller det förvärvsarbete den försäkrade kan utföra bör inte påverka rätten till hel förmån. Vid bedömningen av arbetsförmågan ska bortses från aktiviteter som kan jämföras med sådana fritidsaktiviteter som en yrkesverksam person i normalfallet utför på sin fritid. Deltagande i sådant föreningsliv eller kursverksamhet med mera som motsvarar vad en yrkesverksam person vanligen utför på sin fritid, bör det därför inte tas hänsyn till vid bedömningen av arbetsförmågan. Rätten till sjuk- eller aktivitetsersättning påverkas däremot om den försäkrades aktiviteter motsvarar sådana arbetsinsatser som vanligen utförs av förvärvsarbetande.

Eftersom det formella kravet på arbetsförmågans nedsättning för rätt till partiell aktivitets- eller sjukersättning är att arbetsförmågan är nedsatt med minst tre fjärdedelar, minst hälften eller minst en fjärdedel, ges inte den försäkrade möjlighet att arbeta mer än en fjärdedel, hälften, eller med tre fjärdedelar av ett heltidsarbete. Detta gäller oavsett i vilken form arbetsinsatsen har, om det till exempel är ett förvärvsarbete, arbete i en förening eller ett politiskt uppdrag.

Avslutningsvis vill jag framhålla att det redan i propositionen Reformerat förtidspensionssystem m.m. (prop. 1997/98:11) anfördes att det ligger ett stort värde i att personer med varaktig arbetsoförmåga ska kunna engagera sig i ideellt och politiskt arbete, trots en nedsatt arbetsförmåga. Det har av ovan framgått att denna princip gäller fortfarande. När det gäller Försäkringskassans länsorganisation i Halland saknar jag enligt RF 11:7 möjlighet att uttala mig om i fall en riktig tolkning av regelverket görs av organisationen.