Svar på fråga 2020/21:555 av Michael Anefur (KD)
Lagstiftning om patienter med bristande beslutsförmåga i
hälso- och sjukvården
Michael Anefur har frågat mig när jag och regeringen avser att lägga fram ett förslag till riksdagen om lagstiftning kring under vilka förutsättningar vård kan ges till en beslutsoförmögen patient för att säkerställa att denna grupps rättigheter tas till vara inom hälso- och sjukvården.
Enligt bestämmelser i patientlagen (2014:821) får hälso- och sjukvård inte ges utan patientens samtycke om inte annat följer av annan lag. Om patientens egen inställning inte kan utredas på grund av medvetslöshet eller av någon annan orsak ska dock patienten, oavsett detta, få den vård som behövs för att avvärja fara som akut och allvarligt hotar liv eller hälsa. Detta gäller såväl patienter som endast tillfälligt befinner sig i ett sådant tillstånd som patienter vars beslutsförmåga är långvarigt nedsatt.
Förslag till lagstiftning om under vilka förutsättningar som vård kan ges en person som på grund av långvarigt nedsatt beslutsförmåga inte själv kan ge sitt samtycke lämnades 2015 i betänkandet Stöd och hjälp till vuxna vid ställningstaganden till vård, omsorg och forskning (SOU 2015:80). Utredningens förslag möttes under remitteringen av ett blandat mottagande. I mars i år lämnades ett nytt förslag till lagstiftning i betänkandet Framtidens
teknik i omsorgens tjänst (SOU 2020:14). Betänkandet har remitterats och frågan bereds nu vidare i Regeringskansliet.
Stockholm den 25 november 2020
Lena Hallengren