Så bildas regeringen

Svenska folket väljer vilka som ska sitta i riksdagen i regelbundna val. Riksdagen väljer statsminister efter förslag från talmannen. Statsministern utser sedan ministrarna i regeringen.

Det kan ske förändringar i regeringen utan att det är frågan om att bilda en ny regering. Statsministern kan byta ut eller utöka antalet ministrar utan inblandning från riksdagen.

Regeringen måste accepteras av riksdagen. Om en regering förlorar riksdagens stöd kan den tvingas att avgå.

Så bildas en regering efter ett val

Efter ett riksdagsval kan den sittande statsministern välja att sitta kvar eller avgå beroende på hur valresultatet ser ut. Statsministern kan också tvingas att avgå om riksdagen inte längre har förtroende för statsministern. När en statsminister avgår betyder det att hela regeringen gör det samtidigt.

Statsministern kan välja att sitta kvar

Om en statsminister väljer att sitta kvar efter ett val ska en omröstning hållas i riksdagen inom två veckor efter att den nyvalda riksdagen har samlats. För att få sitta kvar måste statsministern ha tillräckligt stöd av riksdagen. Om mer än hälften av riksdagens ledamöter, det vill säga minst 175, röstar nej måste statsministern avgå. Annars kan statsministern sitta kvar.

Statsministern kan välja att avgå

Om den som är statsminister väljer att avgå efter ett val, ansöker hen om att avsluta sitt uppdrag hos riksdagens talman. Sedan är det talmannens uppgift att ta fram ett förslag på en ny statsminister. Talmannen pratar då med alla riksdagspartiernas partiledare för att ta reda på vilken statsministerkandidat som har mest stöd bland partierna och som därför skulle kunna bli Sveriges nästa statsminister och bilda en regering som riksdagen har förtroende för.

Talmannen begär samtidigt att den sittande regeringen ska vara kvar som en övergångsregering. En övergångsregering ska ta hand om löpande frågor och inte ta några nya politiska initiativ.

Talman väljs efter varje val

Riksdagen väljer talman efter varje riksdagsval. Om riksdagen väljer en ny talman är det den nyvalde talmannen som ska lägga fram förslag till ny statsminister för riksdagen. Men för att inte förlora tid förbereder den avgående talmannen regeringsskiftet genom att börja prata med partiledarna direkt efter att en regering har avgått.

Runt två veckor efter riksdagsvalet samlas de nyvalda ledamöterna i riksdagens kammare för första gången. Då ska riksdagen rösta om vem som ska bli riksdagens talman samt vice talmän. När det är gjort lämnar den tidigare talmannen över den pågående regeringsbildningen till den nyvalda talmannen.

Riksdagen röstar om statsministern

Den nya talmannen diskuterar med partiledarna igen och lägger sedan fram ett förslag till statsminister i riksdagens kammare. När talmannen presenterar sitt förslag uppger hen samtidigt vilka partier som ska ingå i regeringen. Målet är att hitta den statsministerkandidat som har störst möjlighet att bilda en regering som riksdagen har förtroende för.

Talmannens förslag till statsminister prövas av riksdagsledamöterna i kammaren i en omröstning. Om mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar mot förslaget går det inte igenom. Annars är det godkänt.

Om förslaget blir nedröstat måste talmannen prata med partiledarna igen och komma med ett nytt förslag. Talmannen har fyra gånger på sig. Röstar riksdagen ner alla förslag till ny statsminister ska ett extra val hållas inom tre månader.

Statsministern utser övriga ministrar i regeringen

Det är statsministern som bestämmer vilka ministrar som ska ingå i regeringen. Så snart som möjligt efter utnämningen ska statsministern anmäla vilka personer hen har utsett till ministrar i sin regering.

Statsministern avger en regeringsförklaring

Regeringsskiftet sker formellt vid en så kallad konselj på slottet där statschefen, det vill säga kungen, är ordförande. Då redogör talmannen för sitt förslag och riksdagens beslut. Kungen konstaterar sedan att regeringsskiftet har ägt rum.

När den nyvalda riksdagen har samlats och en ny statsminister har valts avger statsministern en regeringsförklaring till riksdagen. I förklaringen redogör statsministern för det viktigaste i den politik som hen vill arbeta för framöver.

En regering kan ombildas

Flera ministrar i en sittande regering kan bytas ut utan att det är frågan om att bilda en helt ny regering. Statsministern kan placera om ministrar, utöka antalet eller byta ut dem utan att riksdagen behöver göra något.

Det blir mer komplicerat om en ombildning gäller en koalitionsregering med medlemmar från mer än ett parti, och regeringsunderlaget förändras genom att alla ministrar från ett parti lämnar regeringen.

När riksdagen godkänner ett förslag till ny statsminister grundas beslutet på att talmannen samtidigt meddelar vilka partier som ska ingå i regeringen. Detta innebär att en regering bör avgå om den får sitt underlag ändrat genom att ett parti lämnar regeringen.

En regering kan tvingas avgå

En regering kan sitta kvar så länge den har stöd i riksdagen. Här är de situationer som kan tvinga en regering att avgå:

• Regeringsunderlaget ändras efter ett val. Regeringspartiet eller en koalition av flera partier kan förlora majoriteten i riksdagen vid ett val. Exempel på en sådan situation är den borgerliga fyrpartiregeringens avgång efter valet 1994, samt valförlusterna för Socialdemokraterna 2006 och för alliansregeringen 2014.
• Misstroendeförklaring. Minst 35 riksdagsledamöter kan begära att riksdagen ska uttala sitt misstroende mot statsministern och därmed regeringen. Då ska riksdagen rösta om en misstroendeförklaring. Om minst hälften av ledamöterna röstar för en sådan förklaring måste regeringen avgå eller utlysa ett extra val. Ingen svensk regering har ännu tvingats bort på detta sätt.
• Kabinettsfråga. En regering kan känna sig tvingad att avgå om den förlorar en viktig omröstning i riksdagen. Ibland väljer en regering uttryckligen att sätta sin existens på spel genom att förklara att den avgår om den inte får igenom ett visst beslut i en speciell fråga. Det kallas för kabinettsfråga. Efter att ha förlorat en omröstning om lönestopp avgick den socialdemokratiska regeringen med Ingvar Carlsson som statsminister i februari 1990.
• Interna spänningar. Interna problem och spänningar kan göra att en regering avgår. Det gäller framför allt koalitionsregeringar, som består av ministrar från mer än ett parti.

Bildrättigheter:

Stora riksvapnet © Per B. Sundberg & Ingegerd Råman / Bildupphovsrätt 2019