Bindande överenskommelser i Köpenhamn om klimatet

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

den 2 december

Interpellation

2009/10:151 Bindande överenskommelser i Köpenhamn om klimatet

av Anders Ygeman (s)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)

Om en vecka inleds de avgörande klimatförhandlingarna i Bella Center utanför Köpenhamn. Regeringsdelegationer, klimatforskare och miljöorganisationer samlas, en del med högt uppskruvade förväntningar, andra med en mer nedtonad agenda.

Den svenska regeringen har under sitt ordförandeskap tydligt markerat sin strategi: dämpade förhoppningar om ett tvågradersmål och ett svagt intresse för finansieringslösningar. Efter mötet med USA:s president framkom också att frågan om legalt bindande löften inte prioriterades.

Från socialdemokratisk sida har vi under hela mandatperioden krävt höga klimatambitioner av regeringen. Vi har varit tydliga med att Sverige måste vara starkt pådrivande och ett positivt föredöme för de utvecklade länder som fortfarande inte vill ta sitt ansvar. Vi har föreslagit en internationell avgift på flyg och sjöfart, vilket via en global FN-fond kan ge pengar till snabba åtgärder i utvecklingsländerna. Vi har ställt krav på juridiskt bindande avtal i Köpenhamn.

Frågan är nu om Köpenhamn bara blir ett möte i raden och inte det stora mötet där de tunga besluten inför post-Kyoto togs. Sveriges statsminister har sagt att det är bekämpandet av klimatförändringarna som är det primära i en överenskommelse, inte formerna för den. Jag sympatiserar med inställningen att klimatet är överordnat. Men min fråga till statsminister Fredrik Reinfeldt blir:

På vilket sätt ämnar statsministern verka för att de överenskommelser som beslutas om i Köpenhamn också blir legalt bindande, och inte bara politiska förhoppningar?