En sammanhållen landsbygdspolitik

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 15 juni 2007

Interpellation: En sammanhållen landsbygdspolitik

den 28 maj

Interpellation

2006/07:581 En sammanhållen landsbygdspolitik

av Ann-Kristine Johansson (s)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Landsbygdskommitténs betänkande från förra året, Se landsbygden – myter, sanningar och framtidsstrategier, var efterlängtat. Med sina nydanande förslag för landsbygdens utveckling ingav det hopp. En enig kommitté – samtliga riksdagspartier och även experter och sakkunniga – ställde sig bakom betänkandets grundtanke att statens politik för landsbygden ska vara samordnad och helhetsinriktad.

Praktiskt taget alla nationella politikområden innehåller i dag en mer eller mindre synliggjord landsbygdsdimension. Den utvecklingen måste samordnas för att kunna utnyttjas effektivt och då krävs samverkan mellan regeringskansli, departement, myndigheter och regionala och lokala aktörer. Det krävs en samordnad politik utifrån ett helhetsperspektiv med utgångspunkt i de lokala förutsättningarna. Detta konstaterar också Småkom (De små kommunernas samverkan) i sitt remissvar. LRF betonar därtill att landsbygden behöver både djup och bredd.

Tyvärr måste jag konstatera att det är en lång väg dit. Några intentioner till ett helhetsgrepp kan inte skymtas i den landsbygdspolitik som den nya majoriteten bedriver.

I Storbritannien har man utvecklat en process – rural proofing – som analyserar hur offentliga beslut påverkar landsbygdens utveckling. Processen ger möjlighet att varna för reformer som visar sig slå alltför hårt mot landsbygden. Kanske kan det vara en metod också för Sverige? Något slags varningssystem för ogenomtänkta beslut behövs.

I de gröna näringarna (produktion av produkter och tjänster inom livsmedel, skog, energi, turism och rekreation samt landskaps- och naturvård) finns en betydande del av Sveriges framtid. Där finns möjligheterna till fler jobb och till en långsiktigt hållbar tillväxt. De gröna näringarna är ofta beställare av tjänster från andra småföretag; de skapar ett landskap som utgör grunden för turismen och de är ofta ryggraden i viktiga samhällsfunktioner.

Dessa näringar måste hållas lönsamma. Det är viktigt för de enskilda företagen men också för landsbygdsutvecklingen som helhet. I sin strävan att få verksamheten att gå ihop finner många människor kreativa lösningar. De blir mångsysslare och kombinationssysselsatta och egenföretagare. Regelverket och trygghetssystemen behöver därför anpassas efter landsbygdens villkor.

Den borgerliga regeringen bedriver dock en politik som direkt missgynnar landsbygden, trots att man så ivrigt under valrörelsen förklarade att man ville satsa på småföretagandet. Här behövs en säkerhetskontroll, exempelvis så kallad rural proofing!

Sveriges landskapsbild varierar väsentligt, från de norra delarnas korta odlingssäsong till de sydliga trakternas bördighet. Vi måste alltid utgå från de lokala förutsättningarna och de unika möjligheterna när vi diskuterar landsbygdspolitik. Ska vi kunna ta vara på möjligheterna måste vi också ta hänsyn till förutsättningarna. En väl fungerande infrastruktur måste också till, som binder samman de lokala perspektiven. Därtill ska läggas bra och billiga bostäder; de är avgörande framgångsfaktorer för landsbygden.

Jag vill med anledning av det ovan anförda ställa följande frågor till jordbruksministern:

-      Är ministern beredd att snarast lägga fram konkreta förslag – med utgångspunkt i Landsbygdskommitténs betänkande – för att lyfta fram landsbygdens möjligheter?

-      Vilka åtgärder ser ministern som viktiga för att åstadkomma helhetssyn och samordning?

-      Vilka åtgärder anser ministern behövs för att de gröna näringarna ska fortsätta att utvecklas i hela Sverige?