Europaparlamentets och rådets direktiv (98/44EG) om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

den 12 maj

Interpellation 2002/03:386

av Kenneth Johansson (c) till justitieminister Thomas Bodström om Europaparlamentets och rådets direktiv (98/44EG) om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar

Justitiedepartementet står enligt vad jag erfarit i begrepp att fullfölja sitt tidigare, i en departementspromemoria, presenterade förslag om genomförande av EG-direktivet om patent på biotekniska uppfinningar. Promemorian föreslår ändringar i patentlagen, som skulle innebära att svensk lagstiftning anpassas till direktivet om biopatent. Denna förändring beskrivs i promemorian som ett okontroversiellt erkännande av redan etablerad praxis.

Det finns emellertid inslag i EG-direktivet som minst av allt är okontroversiella och som har blivit föremål för hård kritik såväl i Sverige som i övriga Europa. Naturvårdsverket, Landstingsförbundet, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Gentekniknämnden, Statens medicinsk-etiska råd (SMER) och Patentbesvärsrätten är några instanser som anfört hård kritik. Att regeringen bortser från remissinlagorna från Gentekniknämnden och SMER:s synpunkter är betecknande för regeringens brist på förståelse för den forsknings- och medicinsk-etiska dimensionen i frågan.

Ett genomförande av EG-direktivet är allvarligt av etiska skäl enär det i praktiken innebär att "patent på liv" blir tillåtet. Upptäckten av gensekvenser bör ses just som upptäckter och inte som uppfinningar. Konsekvenserna av att upptäckter av gensekvenser kan patenteras kan bland annat få allvarliga följder för konkurrensen och kostnadsläget inom sjukvården när enskilda företag @ som i fallet med Myriad Genetics @ kan monopolisera en hel diagnosticeringsprocess.

En annan allvarlig följd av att patent på genetiska upptäckter blir möjliga är att forskningen inom genteknik ytterligare avskärmas inom företagens väggar. När möjligheterna att forska på en viss patentskyddad gensekvens stängs för alla andra aktörer kan följden bli ett långsammare forskningstempo och en förlorad bredd i forskningen.

Vid en interpellationsdebatt om samma ämne för ett år sedan avvisade justitieministern mina ovan redovisade farhågor och meddelade att ett förslag om implementering av EG-direktivet var att vänta. Sedan dess har dock ett år gått vilket tyder på att vissa betänkligheter kanske ändå råder i regeringskretsen. Låt mig då framhålla att det finns alternativ till att falla till föga för ett dåligt EG-direktiv.

Sverige skulle kunna formulera en nationell ståndpunkt i frågan om hur genpatent ska få en bättre avgränsning och verka för en omförhandling av direktivet i EU. Det skulle inte vara svårt att finna allierade i en sådan strävan.

Det är synnerligen beklagligt att beredningen av ett ärende med så stora etiska, ekonomiska och forskningspolitiska implikationer har kunnat försiggå utan en bredare samhällsdebatt. Det är min förhoppning att genom denna interpellation bidra till att en sådan debatt kommer igång innan det är för sent.

Mina frågor till justitieministern är:

1.Avser ministern att lägga förslag till riksdagen om en implementering av EG-direktivet i svensk rätt?

2.Avser ministern att verka för att EG-direktivet omförhandlas?

3.Är ministern beredd att låta riksdagen ta ställning i principiella frågor kring biopatent, innan Sverige införlivar direktiv eller tillträder konventioner som begränsar vår handlingsfrihet?

4.Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att det i patentlagstiftningen ska göras en tydlig åtskillnad mellan upptäckt och uppfinning?