den 20
februari
Interpellation 2005/06:266 av Alice Åström (v) till justitieminister
Thomas Bodström (s)
Integritet
Under de senaste tre åren har Justitiedepartementet
lagt fram ett antal förslag till riksdagen som direkt eller indirekt kränker
integriteten för enskilda medborgare. Dessa förslag har aldrig granskats som en
helhet vilket är mycket olyckligt. Regeringen har tillsatt en utredning som har
i uppgift att belysa dessa och andra frågor just i ett helhetsperspektiv. Denna
utredning har inte använts i arbetet vare sig som remissinstans eller genom att
utredningen getts möjlighet att lämna delbetänkanden, något som representanter
från de flesta politiska partier och ett flertal organisationer krävt i en
debattartikel för några dagar sedan.
Dessutom
har en utredning genomförts i syfte att ta fram förslag till förstärkt
parlamentarisk kontroll över hemliga tvångsmedel. Utredningen genomfördes
mycket hastigt och de förslag som lämnades har utsatts för kritik. Inga förslag
till förändringar av den parlamentariska kontrollen har ännu lagts fram.
De
instrument som i dag finns för insyn är dels en årlig skrivelse till riksdagen
om användningen av hemliga tvångsmedel och dels den kontroll som Registernämnden
bedriver när det gäller säkerhetspolisen. Bägge dessa instrument är kritiserade
och otillfredsställande @ skrivelsen för att den inte ger någon faktisk bild av
hur effektiva tvångsmedlen är och Registernämnden för att den enbart består av
representanter för två partier och därför inte kan anses tillräckligt demokratiskt
förankrad.
Det
system med offentliga ombud som skulle garantera allmänhetens intressen i mål
om användande av tvångsmedel har också kritiserats hårt. Flera ombud har lämnat
sina uppdrag eftersom de anser att det material de har att utgå från inte ger
dem möjlighet att utföra ett tillfredsställande arbete. Denna kritik verkar
dock ha gått regeringen obemärkt förbi och i stället för att avisera att man bör
se över förhållandena har man utsett nya ombud som enbart har tillgång till
samma material.
En
person som i dag utsätts för exempelvis hemlig telefonavlyssning eller hemlig
teleövervakning och som sedermera åtalas i domstol får den bevisning som finns
till hands presenterad för sig och ges självklart också möjlighet att bemöta
densamma. Detta gäller även bevisning som framkommit genom hemliga tvångsmedel.
Ett stort antal personer där avlyssningen inte lett till rättsliga åtgärder förblir
dock ovetande om att de utsatts för integritetskränkande behandling. Självfallet
är det orimligt att den som är åtalad får kunskap om detta men inte den som
fått misstankarna mot sig obekräftade. Justitieministern har på senare tid
uttalat att han inte utesluter att det krav som Vänsterpartiet länge ställt om
en upplysningsskyldighet kopplat till ett skadeståndsansvar för personer som
felaktigt blivit utsatta för övervakning kan vara en väg att gå vidare. Det är
positivt men återigen inget som lett till faktisk handling.
Förutom
de givna krav som alltid finns när det gäller tvångsmedel, som bevisat behov
och bevisad effektivitet och att intrånget i den personliga integriteten inte
ska vara större än nödvändigt, finns självfallet ett behov av att medborgarna
känner tilltro till systemet. Om allmänhetens insyn via parlamentarisk kontroll
eller liknande inte finns riskerar tilltron till hela rättssystemet att rubbas.
Via Säkerhetskommissionens rapport har vi också fått bevisat hur enkelt dessa
instrument kan missbrukas. Under ett antal år avlyssnades flera hundra tusen
personer utan att någon anklagats eller ställts inför rätta för något brott.
Denna erfarenhet borde vara tillräcklig för att bevisa att det är nödvändigt
att se till att systemet för insyn fungerar.
Mina
frågor till justitieministern är:
1. Vilka åtgärder avser ministern att
vidta för att Integritetsskyddsutredningen ska få möjlighet att uttala sig om
integritetskränkande lagförslag som planeras att beslutas under våren?
2. Vilka åtgärder avser ministern att vidta
för att förbättra den parlamentariska kontrollen över hemliga tvångsmedel?
3. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att personer som felaktigt utsatts för hemliga
tvångsmedel ska få kännedom om detta?