rättsliga åtgärder mot djurrättsaktivister

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}

Interpellationsdebatt 31 oktober 2022

Interpellation: rättsliga åtgärder mot djurrättsaktivister

Interpellation 2001/02:374 av Gylling, Johnny (kd)

den 15 april

Interpellation 2001/02:374

av Johnny Gylling (kd) till justitieminister Thomas Bodström om rättsliga åtgärder mot djurrättsaktivister

Det är viktigt att poängtera att man måste respektera allas rätt att uttrycka sina åsikter. Många är med rätta bekymrade över allt djurplågeri som pågår i världen, även i Sverige tyvärr. Men det är allmänt känt att svenska pälsdjursfarmare sköter sina djur väl och enligt vad djurskyddslagen föreskriver. Ändå utsätts dessa näringsidkare för både hot och attentat.

Nyligen genomförde s.k. djurrättsaktivister ett attentat i Torhamn, Blekinge. Den här gången var de materiella skadorna begränsade, men utsläppet av hundratals minkar innebar däremot skada för både djur och enskilda personer. Ännu har ingen gripits för detta dåd.

I en fråga till justitieministern (2001/02:670) har jag nyligen lyft fram problemet med att pälsdjursfarmare upplever sig hotade på olika sätt. Frågan handlade delvis om demonstrationsrätten och hur polisen ska kunna ingripa för att freda en näringsidkares privatliv. Ministerns svar var inte vad jag hoppats på. Polisens möjligheter att bryta demonstrationer med hänvisning till "den allmänna ordningen" är inte speciellt tillämpbart på landsbygden, såsom exempelvis på Listerlandet där Sveriges största koncentration av pälsdjursfarmare bedriver sin verksamhet.

I ordningslagens 23@25 paragrafer redovisas vilka möjligheter polisen har att upplösa allmänna sammankomster. Vad jag kan förstå kan inte polisen hävda någon av dessa paragrafer om en mindre grupp demonstranter samlas på landsbygden utanför en privat bostad. Även om dessa demonstranter är fredliga så är det förståeligt att en näringsidkare upplever detta oerhört påträngande och integritetskränkande eftersom det samtidigt finns en hotbild genom telefonsamtal, brev och via hemsidor.

Polisens svåra dilemma är ju att värna demonstrationsfriheten och samtidigt värna den enskildes rätt till sitt privatliv. Ordningslagen är inget tillräckligt verktyg för polisen i detta avseende.

Min fråga till justitieministern är:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta så att privatlivet för utsatta pälsdjursfarmare ska kunna fredas i sådana fall som här är aktuella?